Det är väl ingen som har missat att det är tigerns år? Och jag läser om det nya samarbetet mellan Lisa Larson och Världsnaturfonden. WWF och den extraordinära - och oss vintage-lovers väldigt kära - keramikern och konstnären har tillsammans satt djurens utsatthet på kartan igen.
Jag tittar på bilden av den nya tigern och tycker om dess distinkta ränder och dess gulliga bullighet. Men det är svårt att inte tänka att de gamla djuren är ytterligare mer charmiga. Men det låter surt och nästan ogint att tänka så, det är roligare att tänka att det har skapats en ny klassiker - för framtida vintage-lovers att älska, vårda och ärva om och om igen.
På hjärtat. Ja, jag har så mycket på hjärtat, men inte tillräckligt med tid för att ventilera alltsammans. Men jag vill ändå påpeka, för de som valt att bojkotta de olympiska spelen, som startat upp på riktigt as we speak, att jag för det första tycker att det bästa är att inte välja värdländer ifrån början, som känns för kontroversiella.
Jag tycker alltid synd om de aktiva, som ska behöva få sina karriärer och sitt idrottsutövande skymda av politiskt maktspel. Och jag tycker synd om alla människorättsaktivister i Kina, som hamnar i skymundan av de olympiska spelen. Vi får aldrig glömma att alla länder mest består av solidariska humanister, det andra handlar ofta om indoktrinerade avarter och producerad propaganda.
Våra många minoriteter världen över behöver vi alltid ge utrymme, plats och uppmärksamhet. Deras röster måste höras. De ska ljuda genom oss alla. De ska inte omvändas eller berövas sina språk och sin kultur.
Men jag kan inte låta bli att tänka på den första stenen. Eller alla stenarna i glashuset. Hur många länder har rent mjöl i påsen egentligen? Av de som bojkottar spelen? Hur har USA till exempel behandlat sina minoriteter? Hur behandlar de dem än idag? Hur har vi det med den amerikanska ursprungsbefolkningen? Hur var det med reservaten?
Och skulle verkligen livsviktiga rörelser som Black Lives Matters behöva fortsätta skrika ut sina ständigt påkallade budskap i döva politikers öron i tigerns år 2022 om alla liv räknades lika mycket over there?
Och vi själva då? Här är jag också självkritisk. Hur är det med våra egna minoriteter? Jag, som säger mig bry mig så mycket om världen, har jag koll på våra egna ens? Och hur de behandlats/behandlas? Nej. Svaret är enkelt. Jag har inte full koll här hemma ens. Men jag vill bättra mig, jag vill förkovra mig. Hur var det med rasbiologin, som utövades? För relativt sett inte särskilt längesedan? Här mättes huvuden och spekulerades intelligenskvoter. FY FAN, säger jag bara.
Sapmi. Våra samer. Sametinget. För att bara ta ett exempel. När det var val där uppe senast, nyligen, läste jag att det inte var en enda rikspolitiker som verkade engagera sig nog för att vara på plats och ta del av det som sades och hände. Hur anmärkningsvärt är inte det?
Ibland är det ju som om hela Norrland bara är ett kommatecken, en stor blind fläck, som knappt känns vid eller till, mer än när någon från södern (läs ofta Stockholmstrakten) behagar åka upp och njuta av naturen och skidbackarna.
Och vi var väl ett av de länder som ansökte om olympiska vinterspelen 2022? Jojo. Det är lätt att peka finger åt andra och helt blunda för de egna tillkortakommandena. Med det sagt, självklart ska vi ha ögonen öppna för världens alla diskriminerade grupper och individer, alltid.
Utanför faller regnet. Inte en enda fågel hörs kvittra, skvalet överröstar. Men igår, när det tunna snötäcket fortfarande höll marken sällskap, såg jag småfåglarna kila upp och ner för den mossbelupna trädstammen. Vertikalt klättrar de, stannar upp och pickar lite, gör bara nytta, inte en skråma, inte minsta skrubbsår uppstår i barken. Symbios, ett vackert ord som vi människor skulle behöva syna under lupp lite närmre, oftare och mer ingående.
Njut av idrottens fascinerande förmåga att tänja kroppens och viljans gränser, om du vill, utan dåligt samvete. Men bli gärna djurfadder också. Stöd vilket utrotningshotat djur du vill, de behövs alla. Eller plantera ett träd någonstans i världen, med hjälp av Vi-skogen, till exempel.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Det verkar som att Lisa Larsons och Världsnaturfondens tiger redan är slutsåld. Kan det verkligen vara så? Vad tråkigt i så fall. Hoppas att det kommer flera. Inte flera som i massproduktion, utan som i några väl valda till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar