- Det är som medicin, musiken. Så sa hon, ungefär, den äldre damen som mannen spelade för. Och så höll hon handen på vänster sida av bröstkorgen. Hjärtmedicin i musikaliskt format. Hur behjärtansvärt? Hur gråtigt? Hur fint? Kunde inte låta bli att småhulka lite av ful glädjegråt när mannen kom hem och berättade det, efter att han spelat på tre särskilda boenden igår.
Patti Smith. Ja, hoppet är inte så långt som det kan kännas. En annan årsrik kvinna med musiken nära hjärtat. Och engagemanget! Hörde att hon fick något fint pris i veckan - och som hon är värd alla priser i världen, tänker jag. Men det bästa var ändå att läsa om hennes glädje över utmärkelsen och framförallt hennes reaktion; att hon måste jobba ändå hårdare nu. Still going strong!
Oprah Winfrey. En annan av mina stora förebilder. Malala, en tredje. Bara för att nämna tre. Det finns så många fantastiska kvinnor! Men det vet ni ju redan. Några av dem är mammor. Några har inte hunnit bli det ännu. Några har valt en annan livsväg. Men jag tror att de flesta kvinnor ändå är "mamma" till något. Ett projekt eller en livsuppgift av något slag. Eller agerar extra mamma till någon väns barn. Eller finns där helt enkelt, ett lyssnande öra, i samband med någon organisation eller förening med ungas bästa i tanke och blick. Lite så.
Väldigt många kvinnor världen över är mamma till minst ett eller annat behjärtansvärt uppdrag här i livet. Det känns skönt att tänka på.
Det finns så många mammor som kämpar. För sina små, ofta med sitt eget liv som insats. När jag läser om neddragningar av bistånd till livsviktigt demokratiarbete och mer rättvis fördelning av jordens resurser, då vill jag bara skrika: Nej!!!! Kampen får inte börja gå åt fel håll. Det finns så många människor som behöver oss mer än någonsin. I Afghanistan är musik mer eller mindre förbjuden, bara en sådan sak. Musiken som har en sådan unik uppgift att fylla - att hela oss. Förena oss. Kvinnorna i Afghanistan behöver oss. Flickorna måste få gå i skolan, både där och i resten av världen. Alla barn måste få lära sig läsa och skriva. Det arbetet måste fortsätta nu. NU.
Så när jag läser om nedskärningar runt fredsskapande åtgärder och forskning, då vill jag bara gråta. Sätta mig ner som en våt liten fläck bara. Säcka ihop. Pyspunka. Men det får vi inte göra. Här måste tas krafttag mot egoism och närsynhet. Vi måste lyfta våra solidariska blickar långt utanför våra egna gränser. Vi får göra så gott vi kan, helt enkelt.
Ett sätt är att skänka en liten slant eller två till valfri organisation som jobbar med bistånd och socialt arbete runt om i världen. Ge alla mammor en chans att vara bra mammor. Öka mammornas möjligheter att finnas där för sina barn, genom att ge dem livsluft och livslust. Och nödvändigheter som mat för dagen och rent vatten. Men också jämställdheten och självbestämmandet måste främjas på många platser. Kvinnors självklara rätt att bestämma över sitt eget liv och sin egen kropp.
Aborträtten. Aborträtten hänger tätt samman med att vara en bra mamma, tänker jag. Alla barn måste vara välkomna och önskade. Det ÄR en rättighet. Abort är alltid en nödlösning, men det är en nödvändig nödlösning. Det finns ingen annan väg att gå. Inte om man vill agera mänskligt och humant - och säkert för både kropp och själ.
Nåväl. "UNICEF finns på plats och kämpar för barn i krig och katastrofer världen över - i länder som Ukraina, Syrien, Jemen och Etiopien. Barnen och deras familjer får akut sjukvård, tak över huvudet, mat, rent dricksvatten och psykosocialt stöd. Din hjälp behövs nu."
UNICEF. En av alla organisationer som står på barnens sida jorden runt. Röda Korset är en annan. Och Rädda Barnen. Kanske har du ett fjärde alternativ som du föredrar att stödja? En seriös, världsomfattande organisation med 90-konto. Ge en valfri stor eller mindre summa till alla mammors ära. Ge alla mammor en chans. Ge alla barn en chans.
Att vi enskilda individer skänker de kämpande mammorna där ute en tanke och en slant är en sak - en mycket god och bra sak - men vi som bor i rika länder får aldrig sluta ställa krav på högsta nivå. Biståndet får aldrig, aldrig minska. Inte så länge det finns en enda plats på den här planeten där barns självklara rättigheter kommer i kläm.
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps Lite yta i ett ps har väl aldrig skadat någon? Lite yta alltså. Dessutom är vintage inte bara yta, det handlar om en väl förankrad livsinställning. Ett ställningstagande mot resursslöseri - och för en mer hållbar livsstil. Vi använder ju de älskade tingen om och om igen. Här hittar ni Fem särskilt fina med Hugo Gehlins fina tryck/snitt av mor och barn i fokus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar