"Snart får vi reda på vad som finns i Vintergatans mitt" Den vetenskapliga rubriken lockar mitt poetiska öga. Bara några minuter kvar, tills vi får veta något banbrytande om vår galax. Strax strax braskande nyheter om svarta hål. Eller "Vintergatans svarta häl", som det - hehe - faktiskt står på ett ställe på svt.se. Ibland blir ju felskrivningar bara väldigt kul.
Själv irrar jag runt med vår jordglob. Hittar ingen ny plats för den, där den passar. Den känns plötsligt för stor, och kan inte gärna ligga och vräka sig i fåtöljen resten av sin tid. Kanske är det symptomatiskt - att den känns för stor? I dessa tider när vi måste skala ner.
Bortanför den uppenbara symboliken vill jag hitta en mindre jordglob. Gärna en något äldre. En grönare. En mindre Tellus, som lättare får plats bland de andra vintage-sakerna här hemma. Gärna med ett längre ben.
Jorden på skaft. Huvudet på skaft - vem vill inte ha det? Nu börjar det. Måste lyssna lite nu. Lägga örat mot rymden en stund. Återkommer snart. När Vintergatans mörker lyser i ett något mer upplyst och förklarat sken.
Äsch. Vi skiter i vetenskapen, va? Och går raka vägen till det väsentliga - poesin:
År av ljus kan inte skymma sikten
växlande molnighet är allt du ser på din himmel
Krigets offer, långt bort, ändå nära sina kratrar - svarta hål
vet bara hur myllan känns mot ömma knän som inte alltid orkar stå upprätt
Mjölken är slut, lampan är släckt
vägen mellan munnen och mättnaden har aldrig känts längre
Krigets tunna hud löper som en elastisk lina ut i rymden och snabbt snabbt tillbaka
Ljusets hastighet kan inte mäta alla bortkastade sekunder i ett fuktigt skyddsrum
Skytten
Skytten
Skytten
den du tänker på när du duckar i mörkret
Skyttegravar, diken
Men ängen då, där du kysstes första gången?
Hål
Hål i huvudet av ekot
Hålet i ditt hus är större än alla galaxer, för det var där du växte upp och matade dina katter
Navet
det, runt vilket allting kretsade, finns inte längre kvar
varken i Sommargatan eller på vintervägarna
I oändligheten spelar stjärnstatusen ingen roll
allt är jordbundet
unken luft och smala gränder, bakåtblickande och famlande händer
En glimt av vardag i dörrspringan när du går upp från källaren och möts av dag
eller natt
Växlande molnighet, och ditt humör som sviktar och svajar i takt med ekot från framtiden
Skytten
Skytten
Skytten
En vacker dag kanske det första du tänker på är en stjärna igen
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar