Hej på er. Börjar bli dags att plocka ner inomhuslöven från inomhusgrenen, allt det gröna där ute står berett nu.
Prunkande, ska det bli, hoppas vi. Även den här sommaren. Och här sitter mitt unga jag på den analoga tiden. Bakom. Fast så värst bakom var jag nog inte (då heller, hehe). Det här fotot funderar jag på att använda till några av sakerna som vi behöver prata allvar om framöver. Som klimatfrågorna. Och en del annat smått och gott - och ont, som krig. Vi får väl se hur det blir med det. Eventuellt hamnar inte de tankarna här inne, utan i någon av mina andra skrivprocesser.
Vi kan väl börja med ett konstaterande, eller en fråga då: På allvar - hur skulle det vara om vi lät tioåringarna regera? Det är den första underrubriken jag funderar på, på temat På allvar. Jo, jag tror att det skulle bli mycket gjort. Och mycket kloka tankar skulle komma fram. Som i reportaget från Rinkeby och Järva jag såg nyss, när nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah var på besök. Han förvånades över att barnen var så stolta över sina andra hemländer också, men det borde han inte bli, tänker jag. Så många av våra svenska barn är väldigt stolta över sina andra - första - hemländer. Även om barnen är födda här i Sverige har de en stark känsla för sitt ursprung och sina olika språk. Sådant gör mig stolt - att höra barnen berätta om att de har tillgång till mer än ett synsätt.
Ju fler vinklar du kan vända och vrida på världen i, desto lättare blir det att förstå sig på allt det obegripliga. Ju fler människors öden och liv du kan förstå, desto bättre kommer hela världen bli, tänker jag. Heja alla våra underbara kids!
Det är något jag reflekterar över när vi hör att den svenska, nyutgivna barnboksskörden ökar igen. Att det är bra, verkligen. Läsandet som nycklar till språk och mångfacetterad kunskap. Men jag oroar mig över att den översatta barn - och ungdomslitteraturen inte ökar på samma sätt. Vi får inte glömma att översätta och översätta och översätta, från alla hörn och kanter av vårt varierade jordklot. Mycket viktigt för de unga, både med tidig identifikation med barn världen över - och att förstå att det kan vara väldigt annorlunda att vara barn på andra ställen. De små borde tidigt få läsa om hur många många många barn det fortfarande finns (även om arbetet med att få fler flickor och pojkar i skolbänken pågår och går framåt) som inte ens kan stava till sitt eget namn.
Men kidsen har koll ändå, på att de inte bara kan tänka på sig själva. Till skillnad från många vuxna.
Mannen berättade om de goa ungarna på ett av ställena där han vikarierar på fritids. De hade fått frågan om vad de ville hitta på under påsklovet - de barn som skulle vara helt eller delvis på fritids då alltså - och vet ni vad de svarade? Jo, fast de kunde sagt vilken lagom självisk grej som helst, föreslog de att de borde tillverka egna saker av pärlor och så. Armband och sådant fint, som de skulle sälja till föräldrar och andra. Till förmån för de kämpande i det vidriga kriget i Ukraina. Så konstruktivt tänkt, tänker jag. Och blir lycklig över att höra om ännu ett osjälviskt beslut som barnen så ofta väljer att ta - när de får chansen. Hej alla underbara kids! Sa jag det?
Flera tusen kronor fick de in! Bra grej.
Det här blir lite gott och blandat, känner jag. Först lövsprickning (med lite lagom grönt mys och nysande som följd), sedan vår framtid och deras inspirerande och osjälviska sätt att se på sig själva, varandra och omvärlden - sist och som avslutning får ni se bild två av en triptyk (tredelad bild) som jag skapat digitalt. Den första fick ni se igår: I djupet. Med några ord till. Den här ovan heter: På land. Och jag tänkte avsluta med en kort dikt här också, hoppas ni gillar. Och hinner läsa.
Landmassor
massor
massor
massor
mässar
hojtar
tjuter
skriker
präntar in
etsar
skaver
eldar på
slätten
platten
marken
på marken
på mage
tom mage
tomt
tomten
är vaken
undrar
massor
landmassor
obesvarade frågor
växer ängen
under sängen
på land
en kvadrat
per
man
per
enhet
massor av land
nej, min själ
bara
en
enda
jord
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar