Det finns väl egentligen bara en typ av massproduktion som jag gillar - den hållbara typen. Som dessutom har kommit till av en unik konstnär som bär på en obändig kärlek till folket och dess väl och ve. Som Ulrica. En av mina verkligt stora idoler och förebilder - Ulrica Hydman Vallien. Hon skapade både unikt och i små upplagor - och för de breda folklagren.
I köket, min egen lilla val. Men Ulricas djur var sällan blyga - hennes väsande ormar och andra djärva väsen var/är magiskt skapade i all sin skissartade och skenbara enkelhet.
Naturen finns rikt representerad på vår egen myllrande vintage-vägg. Och i Ulrica Hydman Valliens produktion.
Men det vet ni ju redan - att jag gillar glaskonstens och de allseende vasernas eget öppna sinne, så varför pratar jag om det igen? Jo, för att jag har satt upp två av hennes Mine-tallrikar på köksväggen. När jag tog ner de antika tulpanerna (Regina) ville jag ha något annat där. Ville ha något, men ändå inte. Då plockade jag fram våra käraste efterrättsassietter och fick ett helt nytt uttryck. Glänsande genomskinligt och lite kul med upphängningen som syns igenom. Fint, va? Och lite knasigt.
Saknar verkligen Ulrica Hydman Vallien. Tur att hon lever vidare genom sin odödliga gnista och konstnärlighet.
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps En annan sprakande levnadskonstnär är textilkonstnären/formgivaren/mm/mm Wanja Djanaieff. Hon ställer just nu (fram till 9:e oktober) ut en återblick på, ett axplock av, allt det färgstarka och fantastiska hon skapat genom åren. Om ni har vägarna förbi Värnamo och Vandalorum där, då kan ni passa på att ta en titt på Wanja Djanaieff och hennes 22 älsklingsfärger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar