Läser om den stora gatukonstfestivalen som pågår i Stockholm just nu, och fick idén att jag skulle visa er lite fler av fotona jag tog av vår egen street art här hemma på vår gata i stan (OBS! Det där sista måste läsas med trotsig och hög Lotta på Bråkmakargatan-röst). Alltså. Här i vår lilla stadsdel, här målades det en hel del förra året. Häng med.
Oftast ser vi gatukonstnärernas verk veckla ut sig över storslagna väggar i våra städer, men den här gången handlar det verkligen om just street art.
Det här handlar om gatans smycken. Eller snarare golvens. I det här fallet asfaltgolvens utsmyckning. Mattor!
Målade mattor i massor. Som slingrar sin glada väg mellan flerfamiljshusen. Det var höst i luften när jag fotade - hög luft och låga förväntningar? Haha. Nej, hög och klar luft och höga förväntningar på att den lågt placerade konsten skulle leverera framför min nyfikna kameralins. Och som den gjorde det!
Medan graffiti-eventet i Snösätra, söder om Stockholm, dansar fram med hjälp av färg och dj:s bland annat, kommer jag att tänka på när det låg ett tjockt lager med snö över alla dessa mattor i vintras. Ni kommer kanske ihåg att jag undrade vad som skulle hända med mattorna sen, om de skulle bli fula och färglösa? Och jo, nog har många av dem nästan försvunnit till den här våren, det måste jag säga. Därför är det kul att konstatera att jag tog mååånga bilder när de fortfarande var väldigt fina.
De hade hunnit bli så lagom slitna då, i höstas, efter att ha legat klistrade mot marken i några färgglada månader.
Några gav inte asfalten en chans, andra matchade. Den här hade matt-svans. Eller äsch, matt-frans, heter det ju.
Rund och go och rosa och blommande!
En matta måste väl också kunna måtta dig med ögonen och ljuda ett grönt och bedjande mjau? Mjaaauuu.
Home sweet home.
Ett litet smakprov på jordnära gatukonst. För er som saknar hur det såg ut innan vintern härjade. För er som inte kommer ihåg alls. För er som inte har sett dem, in the first place. Ja, för alla er som gillar street art, såklart!
Sköt om er.
Och kram.
ps Det var ett av de lokala bostadsbolaget här i Borås som, tillsammans med några av de boende, planerade och designade sina drömmattor. Till sin hjälp att måla och genomföra gatukonsten på plats, här på Hulta förra försommaren, hade de den ideella organisationen Artscape.
Undrar vad som ska hända med färgresterna av mattorna nu? Ska någon konstnär/artist komma och fylla i dem igen? Eller ska tiden få fortsätta ha sin gång och låta dem försvinna helt? Det är något vackert i tanken med att något bara finns och har sin blomstringstid under en begränsad tid, känns mänskligt på något bra sätt. Visst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar