Fattar inte hur många klädesplagg jag har hittat som det står Kappahl i. Många. Men. Inget av dem har jag köpt på Kappahl.
Småblommigt är kanske inte riktigt min klädgrej. Men här kändes det rätt på något sätt. Det är något med blandningen av färgerna, tror jag. De är så lagom höstmurriga. Och volangerna nertill då (de som ni inte kan se på de här "ihopskrynklade" fotona)? Well, de är väl inte heller min grej egentligen, passar väl, hehe, inte direkt till min lagom stora bak, om vi säger så.
Eftersom tunikan som helhet var/är så fräsch, gjorde jag ett temporärt volangförbudsundantag. Jäpp.
Den här svala sensommarräddaren är nog bara använd en enda gång. Förmodligen aldrig tvättad, för den luktar fortfarande av någon god deodorant under ärmarna. Vi får väl se om den är lika fin efter ett par varv i tvättmaskinen.
:)
/helena
ps Efter ett snabbt varv inne på Röda Korsets second hand i Fristad - där jag köpte tunikan - och efter lite nödvändig (läs; mest tråkig) handling, tog vi ett varv runt sjön. Solen, som nästan hade gått ner nu, lämnade en svalkande efterdyning åt alla oss som sökte en skön kvällsstund. Kretsloppstränande, andra löpare, simmare, metare, de som gjorde en sen after work-utflykt och vardagsmotionärer. Månen, reflekterad som en stor enkrona på ytan. På ena sidan sjön doftade vattnet som något bara en begåvad reklammakare kan komma på. Tänker mig något i stil med: "Som en bris som bara sommaren kan lämna efter sig". På andra sidan sjön luktade det pyton. Stank faktiskt på ett par ställen, som av något ruttet. Men lite ruttet får man väl ta, nu när indiansommaren väljer att visa upp sitt vackraste ansikte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar