I torsdagskväll, med ena foten nästan i sjön. "Flashes, shells och en snabbt mörknande kväll". Det var nära att rubriken fick lyda så, för exakt så var det.
Det var för mörkt för att fota i naturligt ljus, det var det, så jag tänkte ge upp. Provade bara att fyra av en blixt först, så där lite på chans, som jag nästan aldrig gör - för att det blir så fult då. Hårt. Skarpt. Fyrkantigt. Men, det blev faktiskt bra. Bättre än jag väntat mig. Färgerna kom fram så fint, både ur den stenhårda bakgrunden och på själva objekten. "SAMPLE B-51A KOWA NAGOYA", står det på baksidan av fatet. På framsidan vajar sjögräs. Eller tång?
På locket, till sockerskålen som ni ser på fotot överst, finns en sjöfrukt av något slag. Vi behöver väl kanske inte låtsas om att jag trodde det var en deformerad mini-majskolv, när jag första gången la ögonen på det fantasifulla, greppvänliga locket. Det var ju innan jag greppade själva konceptet. Det maritima temat.
Synd bara, att man så sällan använder socker i kaffet idag. Och att grädden, eller mjölken numera...
...oftast kommer ut ur en väsande, kluckande, stönande, pipande kaffemaskin. Eller hälls direkt ner i koppen, från den kylskåpskalla förpackningen. Lite synd, som sagt. Vilken osedvanlig tur då, att jag hittade det här sinnrika, snäckiga, snirkliga, havsiga, japanska socker- och gräddsetet i en alldeles vanlig, svensk second hand-affär. Och att jag därmed lyckades rädda det undan den stora bortglömske- och likgiltighetsdöden. Synd då bara, att vi inte tar socker i kaffet här hemma. Och att vi häller mjölken direkt ur förpackningen.
:)
/helena
ps Nå? Vad har hon då ovanför ögonen, sjöjungfrun? Vattenbryn, såklart. Klart som korvspad. Eller som grumligt sjövatten då kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar