måndag 9 december 2019

Fullsmockad


Det finns inte ens... Det borde stått mellan fullsatt och fullspikad, men det gör det inte. Får väl nöja mig med att säga fullproppad då. Eller fullspäckad. Men det är fullsmockad som är ordet jag tänker på, när jag tänker på den här veckan.


Det är så många fullspäckade dagar nu. Fullproppade med saker man vill hinna med. Som Nobel. Har knappt hunnit sätta mig in i årets vetenskapliga priser alls ju. Och Lucia, vi panikövade på den gamla, fina Luciasången med den stjärnsvarta himlen och den blåa snön igår. Mannen spelar den kanske just precis nu. Eller nu.


Han jobbar på ett av sina boenden för våra kära funktionsvarierade medmänniskor ikväll. Han spelar och sjunger och adventsmyser där, tillsammans med Lucia och Staffan och pepparkaksgubbarna och alla de andra välbekanta julkompisarna.

På tal om fullsmockad vecka. Eller fullspäckad då. Musikhjälpen. Hjälp, det är redan dags igen! Vart tog det senaste året vägen egentligen? Bara undrar. Känner mig inte alls i fas faktiskt. Önskar att vi fortfarande skrev oktober i almanackan. Önskar att det fanns en sakta-in-knapp här någonstans.

Sakta, men säkert vill jag njuta av den här fullproppade tiden. Skrida. Skrida fram genom decembers alla sköna dagar. Inte jäkta och pusta och se mig över axeln efter allt som bara svischar förbi. Skrida. Nästan glida lite. Som på skridskor. Som i långsamma åttor över en mörk, djupfryst sjö. Lite så. Med skir, flyende nysnö på toppen, som topping.

Ready or not, nu kör vi MUSIKHJÄLPEN 2019! Önskar låtar. Önskar oss många kärleksfulla tonsatta timmar tillsammans med Farah, Miriam och Daniel. Gammal som ung. Ny som mindre ny. Nu kör vi, hörni! Tillsammans ska vi göra världen lite, lite bättre igen. Tillsammans ska vi tala om att "Sex inte är ett vapen"!

Fulländad. Lika med "som saknar fel". Fulländad. Det ordet finns, minsann. Konstigt. Med tanke på att det väl inte finns någon som är det? Eller?

(Uppdatering. Han kom hem nu - mannen. Urblåst, av vädrets makter. -Korv och bruna böner, säger han det första han säger när han kommer innanför dörren. Tror vi ska äta det strax... Och så säger han att det gick ganska bra att sjunga den nyligen inövade gamla Lucian. Bra där. Klart slut. Nu bruna bönor!)

<3
/helena

ps Vill ni ha texten till LUCIA? Den, vars text skrevs av K.G. Ossiannilsson. En mycket flitig författare, och översättare. Skrev tydligen både poesi (bland annat en antinazistisk dikt som heter Till en förtryckare) och skönlitterärt och annat. För gammal och ung. Ännu ett intressant levnadsöde. Ännu en människa som man velat lära känna på riktigt. Men han dog exakt fem dagar efter att jag föddes, så...

Då kör vi Ossiannilssons Lucia-text då (Felix något mindre kände bror Sven Körling skrev musiken. Finns en massa olika versioner och arrangemang på tuben om ni vill lyssna in er):

"Himlen hänger stjärnsvart och snön ligger blå
och mörkret är så beckmörkt och stjärnorna så små
skumma ligga stigarna där mänskobarnen gå
och tysta ruva stugorna med snöskägg på
då komma väl de hundra då komma väl de tusen
lusseknektar vandrande kring husen

de vandra kring med stjärnljus
de vandra kring med bloss
med masker och med narrspel en jublande tross
de bulta hårt på rutorna så isen går loss
de buga sig de bjuda sig till gästning hos oss
de vandra kring med visor som jubla och tralla
så backarna och skogarna de skalla

då komma väl de hundra då komma väl de tusen
lusseknektar vandrande kring husen"

1 kommentar:

  1. Om man blir fisig av att äta bruna bönor... då kanske man blir bönhörd?

    SvaraRadera