Nä, vad händer här inne egentligen? Inte mycket uppenbarligen. Det måste vi såklart ändra på. Så här kommer ett par, tre inlägg på raken. Bara för att liksom.
Börjar med lite uppvärmning... Hehe, är ni med? Ljus - uppvärmning. Jaja. I alla fall. Jag funderade på hur jag bäst skulle kunna pynta med de här gamla, snurriga ljusen. Hm. Hittade de här två ensamma snapsglasen i det brokiga vitrinskåpet. Häpp! Hur snyggt. Däri kan de stå och glänsa i alla sin skönhet, utan att behöva dölja någon vital del i en ljusstake, som ändå bara klämmer om de ömtåliga "fötterna".
(Sprang runt och fotade en del igår och i förrgår mellan ett par städtag. Var till exempel tvungen att föreviga det här perfekta stillebenet innan mannen ville äta upp det sista äpplet. Han stod nästan och väntade med handen utsträckt mot det åtråvärda röda, saftiga när jag letade ljus och vinkel. Nåja. Jag fick faktiskt smaka en tugga också. Så kan det gå till här hemma hos oss. I avdelningen oviktigare än oviktigt vetande... Men lite kul ändå.).
Åter till ljusen:
De ska ju ändå inte tändas, därför kan de stå så där lite svajigt och snett. De ska sparas och tas fram igen, så där på ett bra återanvändbart sätt. Lite så där som vi tanter gör, ni vet. Plockar fram och pyntar med samma ljus år från år. Det är första gången jag gjort det här på riktigt - var på väg att göra det med ett par påskgula stearinisar i våras, men nej, de tändes sedan. Så det är först nu jag kan kalla mig stearinljustant på riktigt. Så är det.
:)
/helena
ps Förresten, hör ni, häftmassan är upphittad! Hurra! Här ska det/har det fästs upp en massa saker. Till exempel den lilla tavlan ovanför burken, den sitter/satt fast med häftmassa. Ändå tills den åkte ner med en ljudlig pang. Bara gled och gled och pang. Även häftmassa har sina begränsningar, tydligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar