Ingen värme i världen kan stryka ett streck över det förfärliga som hände, men...

Det är när jag stryker den, det är först då jag ser vilken typ av stjärna den liknar - och det gör mig glad. Inte gladglad, men glad. Som i glad att den ska ligga framme som en påminnelse. 

För jag känner mig inte glad när jag läser om att det på riktigt finns människor som tror att det har skett en så kallad massinvandring till Sverige - det har det inte. Och jag blir självklart ändå ledsnare när jag läser att det på riktigt sitter någon i vår riksdag som tror att det finns en direkt koppling mellan den så kallade massinvandringen och kriminaliteten i vårt samhälle. 

Jag läste, någon annanstans, om att vi måste sluta förenkla och börja förstå att allt är komplext. Jag nickar långsamt när jag läser det. För så är det ju.

Fast det som förvirrar mig mest, med det här att ett rasistiskt parti på riktigt kan få så stort stöd i ett sekulariserat och välinformerat samhälle som vårt, är att det fanns de som på riktigt trodde att det är lätt att hjälpa människor i nöd. För det var vad vi gjorde - och förhoppningsvis fortsätter att göra genom att fortsätta värna den livsviktiga rätten att söka skydd och asyl - vi försökte hjälpa människor som flydde för sina liv. Och hur man kan tro att en sådan uppgift ska bli lätt, eller att assimileringen ska gå fort, är obegripligt för mig.

Fast nu ska vi hålla oss till saken, för nu gör jag det kardinalfel som de jag klagar på alltid gör - blandar ihop våra kära invandrade medmänniskor med kriminella. Sluta med det!!!!!!!!!!!!!!!!!!!, vill jag skrika högt. HÖGT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! SLUTA MED DET! NUUUUUUUUUUUUUUUUUU!

Om vi ska komma någon stans överhuvudtaget måste vi fokusera på det viktiga - att det inte är rätt väg att rösta på ett parti som vill inskränka människors frihet. Ett parti som tror att de äger rätten till vad som är "svenskt". Varje svensk - med andra ord alla som bor i vårt land och vill dess bästa - har rätt att göra sin egen tolkning och definition av vad som är "svenskt". Om det nu finns något särskilt som är det. Om det nu måste finnas något som är det. 

Jag lyssnar på kloka Olga T. Hon som påpekar att allt är i rörelse hela tiden, allt förändras. Naturen kan visserligen var konservativ av naturen, men den anpassar sig också efter nya omständigheter. Annars hade allt grönt redan varit dött. 

Jag sitter i mörkret och skriver. Fingrarna blandar ständigt ihop det utslitna t:et med det utsuddade r:et. Men det gör inget. Det regnar, passande nog. 

Och jag vet att det här inte är rätt väg. VET. Att stödja ett parti som tror på generaliseringar och godtyckliga sammankopplingar av lösryckta fakta är inte vägen. Höger är inte rätt riktning, för någon.

Vi måste sätta namn på allt, var det någon klok som sa. Säkert flera kloka. Naturen och djuren och vi måste få namn. Varje planta, vovve och mänsklig individ måste tilltalas personligt.

För det man sätter namn på kan man inte bara lättvindigt vifta bort. Det kan man inte bara kalla ogräs eller byracka eller massinvandring. Vi måste se varandra i ögonen. Vi måste se bortanför olikheter och förstå att vi alla hör ihop. På ett eller annat sätt.

Opinionssiffrorna grinar illa mot mig från den andra skärmen. Att så få stödjer partier som står för grundläggande humanism och tar klimathoten på allvar gör mig mörkrädd, men jag tänder inte någon lampa, för det här känns som en text som passar i mörkret.

Jag läser om sardinerna i Florens - och blir glad. Levande, hoppfulla, motståndskraftiga människor som tar kampen mot främlingsfientligheten! Som står upp för mänskliga rättigheter och demokrati.

Vi måste sluta blanda ihop äpplen och päron. Vi måste ge alla våra ungdomar en möjlighet till utbildning och personlig utveckling. Vi måste ge dem en chans att uttrycka sig och bli sedda, så att de inte söker sig till falsk glädje och felaktig uppmärksamhet. 

Vi måste alla stå upp mot samhällelig censur och annan obehaglig konservatism. Vi måste hålla tryckfriheten högt. Pressfriheten. Åsiktsfriheten.

Men vi måste sluta gå bakåt. Vi måste gå framåt. Ibland måste utvecklingen snabbas på - som i de akuta miljöfrågorna -  men oftast behöver vi se långsiktiga lösningar. Vi måste låta varandra utvecklas. Vi måste lära oss av varandra.

Jag läser om att kidsen blir bättre på att läsa igen. Yes! Och jag tänker på Olga T igen. På att läsande ökar vår medvetenhet om omvärlden och minskar vårt ego. WORD!

Den blir lite skrynklig nu, stjärnduken. Nu när jag sitter här med laptopen mot den. Men det gör inget, för ingen värme i världen kan stryka ett streck över det förfärliga som hände. Men. Vi kan lova varandra att aldrig glömma.

<3
/helena

ps Witnesses. Såg ni den? Gör det annars, den finns på svt play ett bra tag till. De är så få kvar nu, ögonvittnena. De som kan berätta om hur det kan gå när man slutar se på sina medmänniskor som just människor. De som kan berätta om hur det kan gå när någon får för sig att den är mer värd än en annan människa. Vi, mannen och jag, såg den och höll varandras händer. För hur man än stålsätter sig, hur man än tror att man har hört allt, så har man inte det. Det går inte att stålsätta sig mot de vidrigheter som människor utsatte sina medmänniskor för. Och visst, det är läskigt att lyssna, det är jätteläskigt att behöva få de där bilderna i huvudet, men det måste vi göra och ha. För vi måste fortsätta berätta om detta alltid. Och vi måste förstå att det kan hända igen. Vi måste göra allt vi kan för att motverka att det finns människor som vill avhumanisera andra människor. Se Witnesses.