Kort och koncist och kärnfullt. Tre goda ord när det gäller att hålla tal, enligt många initierade på området. Därav den något, ehum, korta rubriken. Efter en nobel kväll där de kloka orden haglat över konserthus och blå och guldiga hallar. En kväll fylld av nyfikenhet och framtidstro. En hyllning till vetgirigheten, helt enkelt. Och till delandets och helandets konst. Konster. För här snackar vi verkligen stora frågor.
Här snackar vi ju pristagare som på allvar vill ta upp kampen för en globalt bättre värld. Människor som ägnar sig åt att utrota fattigdom och få oss att förstå mera. Och kommunicera mera. Människor som satsar hela sig själva för att upprätthålla fred och skapa större svängrum, och därigenom mer frihet. Heja, heja. Kan vi i hejaklacken ju bara säga.
Och o. Egentligen räcker det bra med det där lilla o:et. Bara det räcker till oss alla. Bara vi inte tar syresättningen för given. O är allt vi behöver. Kanske det enda som är riktigt viktigt. För jordens fortlevnad.
O. Låt oss andas. Låt oss hylla en röst som var större än det mesta. Vi är säkert många som tänker på Marie Fredriksson nu. Låt mig andas, ett av hennes storverk. Storslagen i all sin lågmäldhet. En stor röst har tystnat. Men ekot kommer stanna kvar inom oss för alltid. Hoppas det finns gott om o där hon är nu.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar