Hm. Ska jag ställa den runda brickan med fåglarna under, tro? Eller lägga någon ful duk där, för att skydda fotpallen/sypuffen från stearin? Eller... Så gick mina tankar när mannen plockade ner kandelabern som jag nästan glömt att vi hade kvar. Trodde faktiskt att vi skänkt den vidare, men icke.
Högst upp, längst in, låg den. Liksom hopviken, nästan osynlig. Skälet till att jag glömt bort det fina ljusträdet från bästa Indiska? Att en ljusarm är så sned. Tror den fick sig en törn en gång. Kanske var det till och med den lilla katten som råkade stöta till den så att den välte? Kommer inte ihåg hur det gick till, är ju så länge sedan. Bara en sådan sak - som att den svarta pälsklingen varit död i snart åtta år. Åtta. En evighet och en blinkning, i samma andetag.
I alla fall. Jag blev glad när mannen fann den skeva kandelabern, bakom en hög med hoprullade affischer. Den måste förstås få en framskjuten plats, nu när den återuppväckts från sitt slumrande, bortglömda hörn. Hm. Bricka? Duk? Nej. Snilleblixten kom, till slut. Det snygga schackbrädet! En riktig juldekoration i bästa - värsta? - Disneyanda. Direkt från tomtarnas verkstad. Nymålad med schackrutig färg och allt.
I STAR FOR LIFE-stjärnan blommar det. Ett tips om man vill använda sina glasljusstakar utan att bränna så många ljus - sätt en liten blomma i dem i stället.
(Såg ni förresten hur jag löste det med den skeva ljusarmen? Vågar ju inte bända i den, rädd att bryta av den som jag är. Men det går heller inte att placera ett stearinljus på något vettigt sätt på/i den, blir bara såå snett. Aha! Snilleblixten igen... Varför inte placera en snygg, udda karaffknopp i? Blir som en slags gnistrande julkula när de fyra övriga ljusen är tända!)
Och här har visst en fågel satt sig för att häcka. Tycker om att julpynta på ett sätt som inkluderar kommande tider också. Låta nyåret glimma till bland allt det juliga. Anlägga en vårig vinkel på vissa julsaker. Så varför inte klämma in en aning påsk också? Fast en tupp är alltid ett fint element i köksinredningen, tycker jag. Året om. På ett slags kontinentalt sätt. Har tänkt så många gånger - att det vore snyggt att ha slevar och vispar och sådant där bak i tuppen, men det har aldrig blivit av. Kanske för att det också känns dammsamlande, på ett smått osmakligt sätt?
Men nu sitter det i alla fall en julstjärna däri! Som en rodnande, stolt stjärtfjäder. Blev pampigt, tycker jag.
Har aldrig provat att använda denna julgruppens mest omhuldade stjärna som snittblomma förut, hoppas att den håller sig. Såg ett tips någonstans, efter att jag själv redan snittat, om att man skulle doppa den snittade ytan snabbt i riktigt hett vatten, innan man satte ner den i själva vasen. Bara koka upp vatten till cirka sextio grader och snabbt ner och upp ur det varma vattnet. Sedan lovade de att den skulle hålla sig fin i två veckor eller så. Jaja. Hoppas den håller sig fin ett tag ändå, fast jag bara snittade på vanligt vis och satte ner den i vasens/tuppens ljumma vatten på en gång.
Köper, som sagt, inte så många krukväxter numera, men när mannen kom hem med en femgrenad skönhet som han fått av snällaste boenden och vårdare på en av sina arbetsplatser, var jag bara tvungen att sätta fyra av dem i tre olika vaser. För största möjliga utnyttjande av en enda växt, ni vet. Och för att de nya fräscha blommorna - naturligtvis - mår så mycket bättre tillsammans med så många olika vintage-vaser som möjligt.
Visar er kanske fler av arrangemangen senare, om de överlever...
<3
/helena
ps Snälla... Mannens ögon var större än Bambis, när han, med huvudet bedjande på sned sa: - I år kan vi väl titta på Kalle Anka på julafton? Blink blink på bästa Bambi-vis. Haha. Oftast brukar vi försöka ha skärmfritt på julafton, förutom diverse livsnödvändigt bloggande och så då förstås. Vi brukar spela och sjunga och spela analoga spel och läsa och krama varandra och kanske ta den där godaste pralinen, som ser ut som ett löv eller ett hjärta, från det undre lagret. Lite så. Bara sitta och tindra liksom. Eller fuska lite och se någon bra julfilm, eller midnattsmässan från Rom. Fast i år kanske vi tittar på Kalle Anka och hans vänner igen, det var några år sedan sist. Mannen är alltid svår att motstå, han är ju alltid sötare än en julnöt. Men när Bambi-ögonen läggs till det, DÅ är det bara att kapitulera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar