torsdag 25 mars 2021

Låt oss räkna alla låtar

CD:s. Tala om något som är ute. Hur många lyssnar på sin musik så idag? Ja, inte vet jag. Vet bara att jag tänkt länge att vi skulle lyssna igenom precis varenda låt som finns i våra hyllor. Fast det kommer nog att ta tid.

Det var när jag drog förstrött med dammtrasan bland alla artister och estradörer som jag började tänka på att vi pratat om att rensa lite bland musiken. Fast jag vet att mannen inte tror att det är lönt, han tror inte att vi kommer vilja skiljas från en enda låt liksom. Men jag vet inte jag, kanske ligger det någon liten visa redo att utvisas från hemmets fyra väggar där någonstans ändå? Det är därför som jag tänker att vi borde lyssna igenom allt, för att eventuellt konstatera att vi faktiskt har tröttnat på något. Och för att påminna oss om all dunderbra musik som finns samlat här på bara några få kvadratcentimeter!! Här finns allt. Inte riktigt allt, men nästan.

När dammtrasan gjort sitt, då plockade jag fram något säsongsbetonat längst fram, som de här bikuporna, ni vet - The Hives. Surr, surr, surr. Nä, de här högljudda insekterna kommer vi i alla fall aldrig att skiljas ifrån.

Det är ju så enkelt att bara göra ett digitalt klick idag. Ett enda klick bort bara - finns ju dagens musik. Och gårdagens också för den delen. Så, lite rensning borde vi kunna göra här, även om vi aldrig kommer vilja skiljas från merparten av de har gamla, goda fyrkanterna.

Får väl be mannen - i egenskap av vår familjs bästa mattegeni och mesta musiker - att räkna ut exakt hur lång tid det skulle ta att lyssna igenom precis alla CD:na. Förmodligen en hel evighet. Eller åtminstone en halv.

:)

/helena

ps En himla massa karlar finns det i hyllan, många begåvade musikermän. Men där hörs också en och annan kvinnlig stämma, som Ella. Ella Fitzgerald. Hittade en sådan rolig sak med henne på tuben. En hel liten konsert. Året är 1969, någon gång i juni. Och jag kan inte låta bli att tänka att de där ljuvliga ljudvågorna kan ha varit något av det första jag hörde - om nu ljudet kan resa genom Europa så snabbt, och dessutom ta sig in innanför huden och vattnet och det där andra som var i vägen - för jag låg i mammas mage då, även om jag var väldigt liten. Det var nog ganska nära själva bebådelsedagen, som man säger...

Jag tycker vi tar och tittar på de svartvita bilderna, i verklig LD - Low Definition. Och lyssnar på en röst som var slipad som en diamant. En röst som lät som en hel orkester all by it self. Ella, take it away!

1 kommentar:

  1. Sedan detta inlägg skrevs för snart tre år sedan har en rensning skett. Vi "blev av" med ett femtiotal cd:s, faktiskt. Men det här med att jag skulle räkna ut hur lång tid man skulle behöva ha på sig för att lyssna igenom hela beståndet - jag kan inte påminna mig att jag någonsin gjorde det...
    Vad jag däremot har gjort under drygt tre månaders tid: Lyssnat igenom snart hela diskoteket, började med A, och har nu lagt sista Toto-skivan tillbaka i albumet. Med andra ord; mission soon fulfilled.
    Vi lovade ju varann att alla som blev kvar efter rensningen skulle lyssnas igenom, och alla vet väl vad som händer med löften som inte uppfylls? När sedan CD:arna är klara finns ju även musikkassetterna. Och en hel del musik på mp3 också. Så; jag återkommer i frågan. Vilken den nu var.
    <3 Mannen

    SvaraRadera