Blommor av stål

Ni vet ju att jag ofta fastnar hos IMDb. Att det händer att jag börjar botanisera där. Liksom klickar mig från glänsande filmblomma till glänsande filmblomma.

Oftast klickar jag mig mellan strålande skådespelare. Ni vet, lite så här som: - Aha, de där två har alltså varit tillsammans... Och nu är det slut. Och nu är hon ihop med den andra motspelaren i samma serie istället. Lite så. Fast kanske inte alltid så ytligt. Och ofta börjar det väldigt oskyldigt med att jag undrar något i samband med en film vi just har sett.

Häromdagen fastnade jag hos Winona. Winona Ryder. Hon som var det hetaste heta när jag - och hon - var yngre, betydligt yngre.

- Vad gör hon nuförtiden? Det var väl det jag undrade, även om jag redan visste att hon fått ett nytt uppsving via en populär serie eller två.

En annan sak som är väldigt intressant med att studera de olika karriärerna därinne, hos den stora filmsajten, är förstås just karriärerna, men också det som inte blev. De filmroller de inte slutgiltigt fick, som de kanske till och med tvingades tacka nej till, av ena eller andra anledningen - och så gick rollen till någon annan istället.

Så var det tydligen med Blommor av stål (Steel Magnolias, 1989). En av de bästa filmer jag sett, även om det var väldigt längesedan jag såg den första gången. Med såå många bra skådespelare. Sally Field. Julia Roberts. Olympia Dukakis. Shirley MacLaine, Daryl Hannah. Och Dolly Parton! För att bara nämna de kvinnliga stjärnorna. Det går visst att skymta en och annan hyfsad manlig rollfigur i ett par rutor också, har jag för mig...

Skämt åsido, det här är en film där det kvinnliga får lysa. Här finns alla kvinnorna. Åtminstone många. Och alla känns lika levande, även om vissa karikerade sago-drag finns där också. Häxan och den goda fen, ni vet. Och modern såklart. Och den ömtåliga. Den godtrogna och den fumliga. Den tysta och den pladdriga. Alla mänskliga drag utportionerade mellan diverse karaktärer.

Anyway. Winona skulle tydligen spelat en av de där starka stålblommorna. Förmodligen var det väl Julia Roberts roll hon skulle haft. Undrar hur filmen hade blivit då? Säkert lika bra, men annorlunda. Lite Sliding Doors-känsla över det hela. Vad hade hänt om inte det och det hade hänt? Vad hade hänt istället? Om inte hon tackat nej till den rollen. Om hon inte varit tillsammans med Johnny Depp. Om han inte tatuerat in namnet Winona på armen. Om de inte avslutat sitt förhållande och han tvingats förkorta tatueringen till bara Wino istället (enligt IMDb alltså). Haha. Visst är det kul att tänka så. Men också lite läskigt. Särskilt om man applicerar det på sitt eget liv.

Men jag ångrar ingenting. Det låter klyschigt och påklistrat och efterkonstruerat, men är faktiskt helt sant. Både för att jag faktiskt känner så, men också för att det är kontraproduktivt att inte tänka att man lever det bästa liv man kan. Gör det man är bäst på. Försöker leva varje dag så att den känns meningsfull på något sätt. Sedan lyckas man naturligtvis inte med det varje dag. Det är nog ingen som gör. Inte ens Stålmannen.

Det var det. Ett filmtips. Ett 30 år gammalt filmtips, som jag säkert gett er förut. En filmtips-repris. Fullt av tårar och skratt.

Sedan bjuder jag på ett par rader ut en gammal och aningen förlegad visa:

"När vår Herre gör en blomma, gör Han stängeln mjuk och fin, sedan sätter Han små bladen där uppå. ..."

"När vår Herre gör en flicka, gör Han nog på samma vis: först en vacker liten kropp, så mjuk och len ..."

"Flicka! Blomma! Var mitt hjärtas tröst! ..."

Som sagt; lite förlegad och lite för religiös, för min smak. Men söt ändå. Att jämföra flickor och blommor är sött. Och gulligt. Men flickor är ju inte bara gulliga. De är sååå mycket mer. Fast det visste säkert Martin Koch också, när han skrev Blomman för ganska länge sedan. Men det är fint tänkt. En komplimang. Låt oss ta det så, som en komplimang.

Det var min helgbukett det - vintage-style - till alla er sköna blommor därute!

<3
/helena

ps Jo, det är en lyktstolpe. En väl vald del av en lyktstolpe. Men visst ser den nästan ut som en blomma uppochnervänd? Som en tålig blomma. Av stål eller så.