Någon sol finns det inte på bilden, den har jag själv lagt till. Ändå verkar det vara en strålande dag.
Bilden är så fin. Glänsande off white-vit och fin. Fin likt pudersnön, som liksom brukar verka sväva överst.
Och han verkar bara ha ögon för henne.
Ljuv musik.
En något kall romans kan tyckas, men inte så värst kylig.
- Glashänget, som aldrig används. Bara som ögongodis. För vem vågar hänga på sig något så ömtåligt? Inte jag. Men dekorativt är det ju. Som en klase vindruvor. Eller som en (dammig) mini-snödriva, kanske?
- Brickan/tavlan. De rara tu målade på tyg. Bakom glas. Och ram. Även om den snörika dagen och skidorna sticker ut. Parets utstrålning sticker ut långt utanför den trygga rektangeln. Älskar särskilt hur snön har "blandat sig" med det blåa i hennes kjol.
- Träasken. Handgjord. Avskavd. Rundad. Smekt av mången öm hand. Bottenlöst vacker.
- Favoritbrosch. Haha. Det felar, höhö, aldrig att jag säger så. Men jag gillar ju dem alla. Alla katterna, fåglarna, fjärilarna, blommorna. Ja, ALLA broscherna. Tänk att minsta detalj syns här. Strängarna. Och de små prickarna runt om - lite som yrsnö.
- Duken. Den ligger mest bara där i prylgarderoben och håller brickan sällskap. Inte är den speciellt snygg. Fast det blev ju förstås lite inne med aprikos och andra sådana åttio- och nittiotalsfärger för ett antal år sedan. Tror ändå att den trivs allra bäst där i garderoben, som emballage.
Men brickan, tavlan, borde ju verkligen få komma fram i ljuset!
:)
/helena
ps Bättre off pist än pisst off. Eller hur det nu är man brukar säga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar