Vad händer när fiskarna sover?

Blixten, som en himlens ledstjärna på marken.

Varje dött grässtrå blir levande.

Färger, som bleks och vaskas av solstrålarna, framträder med plötslig skärpa.

Motiv, som först bara verkar grå, visar sig vara så mycket mer än så.

Under ytan. Livet, på riktigt. Havet. Navet i vår upplysta nattvandring. Skumt och vilt och vackert.

Mera grått. Eller beige. Eller något som kanske inte bara är grått? Eller bara beige.

Ett strå. Ett enda strå. Min favorit. Ett strålande resultat av nattens övningar. Stående, tysta, ovationer för hur klart allt kan framträda när blixten får guida oss runt bland det som känns vanligt och småtrist - kanske till och med banalt - i dagsljus.

Och nyponrosen är naturligtvis till Er!

<3
/helena

ps Jag fuskade lite, lät mannen leda vägen genom den blåsiga sommarnatten med hjälp av ficklampan. Så att vi inte skulle vricka fötterna eller tappa kameran eller något annat livsfarligt. Annars lät jag blixten bestämma helt. Har inte redigerat det minsta. Allt är naturligt. På det sätt som bara naturen kan vara. Och natten, som fortsätter att vara min bästa vän. Och kamerans. Älskar mörkerfotografering! Blixtrande och klarvaken!