Skogsdoft. Finns det något ljuvligare att dra ner i lungorna än den starka, varma doften av barrskog? Det luktar, hm, jag hittar inte ordet - orden - för att kunna beskriva något så obeskrivligt gott. Det luktar...hemligt och...välkomnande på samma gång. Om ni förstår hur jag menar? Djupt, som jord och ändå lätt, som ett barr.
Det doftar ursprungligt och nyponfräscht i samma andetag, på något obeskrivligt sätt. En doft man vill konservera. Särskilt som stadsbo, tror jag. Om man bor på landsbygden permanent blir man säkert immun. Inte så att de - lantisarna ;) - nödvändigtvis slutar att uppskatta den friska luften de ständigt har runt sig, men de vänjer sig väl. Blir tillvanda. De bara fortsätter och fortsätter att andas grön luft och till slut märker de inte hur underbart - wunderbarrt - gott den doftar.
När man öppnar bildörren en solvarm dag i ett grantätt skogsbryn, då kan den slå emot en med oanad styrka. Som en virvlande tromb av väldoft.
Skogen, tack!
Och så läser vi om granbarkborrens framfart och förfäras. Och så läser vi vidare om hur lättlurade de här "stackars" insekterna tydligen är:
"... I ett testområde norr om Stöde försöker man skrämma bort insekterna genom att sätta lövträdsdoft på granarna.
- De ska tro att de möts av en lövskog och inte en granskog. ..."/ur SVT Text, söndag 7 juli 2019
Jahaja. Då kanske man lika gärna kan lura i dem att det är jul nu då kanske, mitt i sommaren? Och att det är bäst att låta bli de där runda, blanka kulorna. Och det trassliga långa, ljusa. Och allt det glittriga. För att inte tala om den där sneda saken i toppen, som vissa envist vill påstå ska likna en stjärna...
Just saying.
God Juli på er. Fortsatt God Juli!
:)
/helena
ps Nu vet jag faktiskt inte exakt hur den invasiva lilla "borren" ser ut. Förmodligen är den inte grön och grann. Men lättlurad - det får vi väl i alla fall förmoda att den är?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar