Ett par bra filmer har vi allt sett den senaste tiden. Men ingen tillräckligt bra för att jag ska vilja dela den/dem med er. Återkommer i ärendet, så fort några mer minnesvärda rutor har rullat förbi våra kräsna näthinnor.
Patiens och poker. Hur vilsamt att bara dra en spader, liksom? Bara koncentrera sig på om nästa kort ska vara en hjärter eller inte. Om kåken lurar bakom nästa giv. Eller om stegen står lutad mot nästa kortsida. Lite så. Mannen och jag har dessutom utvecklat en egen teknik för att kunna lägga några patienser tillsammans. En slags tvåmanna-patiens. Dubbelt avkopplande.
"... Linda Adams stod vid relingen i den friska gryningsluften nästa morgon. Hon slöt ögonen en lång stund som för att fördriva en hägring, men den fanns fortfarande kvar, när hon slog upp dem på nytt. Gibraltar - orubbligt som evigheten själv mot soluppgången.
Hon hade sett Gibraltar väl ett dussin gånger under sin nyhetsjakt runt jorden. I dag tycktes det höja sig över havet som en väktare på post vid en av världens korsvägar. ..."
Nej, jag läser inte den här boken. Det här är bara en sådan där snygg "skåde-bok". En sådan bok som mest får vara kvar för att den pryder sin plats i String-hyllan.
Innanför de vackra bokpärmarna vimlar det av män som heter Rick och Bill. Män som verkar oemotståndliga för kvittrande, pladdrande kvinnor i vitt och så där. Fast i rättvisans namn verkar det finnas några kvinnor i kaki också. Kriget verkar närvarande. Fast jag vet inte så noga, har bara bläddrat i den en kort stund. Förmodligen en kortare stund än den när Linda Adams slöt ögonen alldeles i början på åttonde kapitlet - här ovanför alldeles nyss.
Battle Surgeon, heter den i original, om nu någon blev sugen på lite sjuk vintage-romantik, så att säga.
Nog om den här lättviktaren. Vad jag ville säga är att jag längtar efter en riktigt bra bok. Längtar efter att bära med den ut i det gröna. Och bara låta timmarna och sidorna bläddra sig fram med hjälp av en lätt bris. Haha. Hoppsan, här har vi visst någon som är lättpåverkad.... Någon som låter sig invaggas i den förgångna jargongen utan minsta motstånd. Hehe.
Allvarligt talat, har jag läst alldeles för lite i sommar. Längtar efter att få spänna ögonen i något riktigt bra nu.
Det var nog bara det.
Önskar er en riktigt bra start på den här nymornade sommarveckan!
:)
/helena
ps I min hand. Minns ni min kategori som jag kallar så? Ville hitta ett lätt sätt att fånga dagen på. Hittade den i min egen hand. Lättast att föreviga något som sitter fast på ens egen kropp, tänkte jag. För den har man ju förhoppningsvis alltid med sig, även om huvudet relativt ofta vill stanna kvar under armen...
Det går väl lite sådär med den här kategorin. Har faktiskt inte vågat räkna hur många I min hand det har hunnit bli hittills. Hur få, måste jag nog tillstå. Men jag jobbar på. Här blev det i alla fall tre till. Och än finns ju chansen. Kanske når jag inte 365 I min hand-bilder på ett år. Men 52, borde väl ändå gå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar