...men vägen går alltid framåt.

- Backa! Du måste backa!!

Det var jag som skrek det i mannens stackars öra. En av alla dessa vackra försommardagar, skrek jag så. Allt var stilla. Kvällen. Vinden rörde visserligen en aning på sig och trädtopparna, men den var inte upprörd. Det var inte jag heller, bara uppspelt.

- Men kan du inte fota härifrån då, här där vi står nu?

Det var mannen som ställde frågan samtidigt som han ställde sig på bromsen. Eller ställde sig och ställde sig, han saktade in helt enkelt. Ingen tvärnit eller så. Mer som ett långsamt stopp.

- Nej, det går inte.

Fortsatte jag. Jag hade sett den perfekta vyn, över byn eller gården eller var vi var, och var bara tvungen att fånga hela blickfånget.

Det var då. Nyss. Nu är nu. Och tidigare idag läste mannen högt för mig i tidningen. Tidningen som är sommartunn och lätt som en fladdrig tunika i havsbrisen. Ändå har den tyngd.

Mannen läser högt om att högläsningen ökar, och jag jublar tyst i mitt fortfarande halvslumrande tillstånd. Föräldrar tar sig tid att läsa för sina barn. Och jag vet att det kommer att löna sig. Inget kan vara så givande och sammansvetsande som att ta del av en historia tillsammans. Ibland är berättelsen sann. Ibland är den verklig. Ibland handlar det om verklig fiktion. Ren och skär lögn. Vackra lögner som låter oss lära oss något om varandra.

För mitt i litteraturens balansgång mellan det sanna och det påhittade lever fantasin. Fantasin får utlopp där, i glappet. Fantasin kan leva loppan mellan vardagsmat och universums oändliga rymd. Lite så.

Jag blir glad när vi läser vidare om Elias från Nepal, som får se en tiger för första gången här. Här i Borås. Sukena är lite äldre. Hon har också gått i sommarskolan för att lära sig språket som något av barnen påstår är lätt. Mitt halvslumrande leende letar sig längre upp på kinderna, när jag hör det.

"- Det är bra för mig att fortsätta öva på min svenska när det är lov." Säger Sukena. Och avslutar längre ner i artikeln med att förklara något viktigt. Något viktigt för oss alla, tänker jag, lite vaknare nu.

"- Jag har alltid velat bli journalist. Eftersom jag kan tala många språk kommer jag att skriva på olika språk och nå fler människor. Sverige behöver fler journalister."

Sverige behöver fler kloka människor. Delande, helande människor. Människor som bryr sig. Människor som lär ut och lär in. Kan det vara så enkelt? Ja, jag tror det.

Vi behöver fler flerspråkiga, tänker jag avundsjukt och efterklokt. Jag borde lärt mig fler språk när jag var ung. När det var så mycket lättare att lära sig. När det var så mycket lättare att få in något i ljushuvudet - det som har förvandlats till en något mer trögflytande träskalle.

Vi läser om fastighetsägaren som har tagit personligt ansvar för att ensamkommande ska ha ett tryggat boende. Nu är leende fastlimmat på de fåniga läpparna, eller hur man nu säger.

Jag är klarvaken, så klarvaken man kan vara en slö och slapp och ledig sommardag. Och jag är glad över att allt som rapporteras inte är gnäll och skäll och skyll och en önskan om att backa bandet.

För visst, ibland måste man få backa lite också - för att få syn på hela bilden, om inte annat. Men vägen går alltid framåt, även när den är krokig. Vägen bär oss alltid framåt.

Låt oss därför göra framtiden lockande för så många som möjligt.

- Och du, fortsätt att läsa. Gärna högt.

<3
/helena

ps Seger åt Seger. Tidningen är full av töntiga slogans. Töntig reklam. Larviga annonser. Någon skriver full fart eller full gas, bara för att den säljer bilar. Någon skriver att heja gärna på våra fotbollstjejer, men kom sedan gärna in till oss och låt oss göra det ena eller det andra i kommersiell väg åt dig. Äsch. Jag tycker att det är en aning löjeväckande att utnyttja idrotten på det sättet, i egna kommersiella syften, och gömma det hela bakom en mer eller mindre töntig hejaramsa.

Låt oss sluta tramsa, nu tar vi bronset. Eller inte. Och det är också okej, tycker jag. För det stjärn-täta, vattentäta fotbollslandslaget har bjudit oss på sådan förstklassig underhållning ändå. Fotboll när den är som bäst. Snabb. Snabbtänkt. Och för det mesta väldigt schysst. Superschysst faktiskt. Och taktisk som tusan. Tack, för underhållningen!

Och tack för ordet.