De här sötnosarna alltså, söt-näbbarna, de har ni sett förut. Många gånger. Tröttnar aldrig på deras runda, goa uppburrade form. Ju äldre jag blir, desto mer tilltalas jag av det handgjorda. Handens avtryck på sakerna. Här har händerna skapat magi. Ren och skär - och len - magi. Med lite hjälp av sandpapper också, får vi förmoda.
Overload av grönt? Ja, kanske. Eller nej, det kan det väl aldrig bli. Här är det lika grönt inne som ute. Och grejerna ifråga är sådana som man ofta hittar där ute - på second handmarknaden. På diverse auktioner och bättre loppisar, hittar man ofta gamla glasflaskor och gamla mått. Och diverse vackert porslin naturligtvis.
Minns ni att de här bruna flaskorna blev så eftertraktade för några år sedan att vintage-marknaden nästan blev överhettad, för att inte säga utplockad? Jodå, det började nyproduceras en hel del liknande glasprodukter då. För att alla ville ha en brun flaska att ställa i stilleben-mixen, eller att sätta sin överdådigt utblommade hortensia-stjälk i. Våra två är arvegods, tror vi har haft dem i mer än tjugo år nu. Ibland får de fungera som vaser. Ibland som ljusstakar. Men oftast får de bara vara som de är. Vackrast är de när solljuset silas genom den grumliga glasmassan.
Årets material - trä. Jodå, jag läste den meningen någonstans, nyligen. I något trendigt inredningsmagasin, förmodligen. Något digitalt orakel som utnämnde det mest naturliga som finns till trendigt. Lite kul. Lite knasigt.
Men visst, bara vi inte avverkar en massa viktigt virke för att tillverka nya träsaker, så är jag nöjd. Det räcker väl i och för sig oftast med spillvirket där? Stolar och bord och annat livsnödvändigt måste vi förstås fortsätta tillverka i det mest naturliga materialet av dem alla. Men "oviktigheterna" får vi nog börja spara in på, även här, är jag rädd.
De gamla sigill-krönta måtten kan jag aldrig se mig mätt på, de är både vackra och funktionella. Använd dem, försiktigt, som kruka eller skål. Trendigt otrendigt. Vi har två, en enliters och en tvåliters, som har gått i arv i släkten.
Alla dessa skolplanscher. Lärorika och praktiska. En gång i tiden ovärderliga i undervisningssyfte. Idag fungerar många av dem som konstverk på 2000-talets väggar. Vardagens konst. Den bästa. Den här, med verklig växtkraft på, är inropad på auktion en gång i tiden. Tror inte den kostade mer än femtiolappen eller så då, nuförtiden ska du ha mycket tur om du kan hitta en hyggligt välbehållen plansch under hundralappen.
Hedera. Det heter så; mönstret med just murgröna på. En by skymtar i bakgrunden av det idylliska motivet. Och ett par små fåglar. Mycket gulligt som ska få plats på liten tefatsyta.
Det var det. Fem särskilt fina, gånger två. Tror vi nöjer oss där, ingen sifferexercis, ingen uppradning. Ibland räcker det med poesin i det hela. Vintage-tingens magi, poesi och skönhet. Eller återbruk, som man säger idag.
Sköt om er.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar