Ni vet ju vad jag tycker om det där allra minsta, det som först kan verka obetydligt. Det är de småsakerna man gärna missar, där ute i den stora vida second hand-världen. Som de här rosa äpplena. Små konsthantverk i trä att hänga upp på tråd. Med ett blad av filt till. Så söta. Nästan så att man vill äta upp dem!
Som jag gillar mina Silvac-krukor. Har någon blå och någon grön, som ni säkert har sett, och så den här i ljus rosa ton. Verkar inne igen, med blad-, löv- och växtmönstrat i allmänhet. Back to nature, som det verkligen blir när det handlar om återbrukade ting.
Stolen, tror det får bli den som blir den femte särskilt fina saken här, fast den inte syns speciellt bra alls i sin sköna hela form. Ni får tro mig på mitt ord, när jag säger att den är fin. Fin som i nött och välanvänd. Vi har två. Stålben och pressat, format trä att sitta på.
Flamingo-kvintetten. DET borde jag naturligtvis ha kallat det här femfaldigt fina inlägget. Haha. Eller hur?
Anyway.
Flamingon är tung och härlig och lite lagom jazzig och kaxig med sin svängiga hals. Så snyggt med de många olika nyanserna av rosa i glaset. Och kontrasten med den svarta näbben gör det hela extra fotogeniskt. Vet inte alls vad den har för ursprung, har aldrig kollat upp det ordentligt, tror att de såldes på Åhléns bland annat - eller bara? Såg det i någon tidning en gång. Min är givetvis köpt på välgörenhetsloppis, för några år sedan. Tycker den andas lite av de exotiska djuren i några av glaspjäserna från Mönsterås, men jag är inte kunnig nog för att bedöma om den besitter någon sådan kvalité, förmodligen inte, förmodligen handlar det om någon form av massproduktion. Men snygg sådan!
Thea. Här är hon ju. Konstnären och apan. Konstnären, bakom det som mycket väl kan vara min absoluta favorit bland alla loppisfyndade tavlor som finns här hemma - Thea Tanner. Och apan har jag ju också döpt till just det - Thea. Givetvis vet jag inte vad apan heter/hette på riktigt, om den nu alls fanns i verkligheten, kanske är hon bara något som konstnären fångat upp ur minnet, diktat fram eller så.
Kanske är det inte ens en hona, men det spelar ingen roll, jag kallar henne ändå för Thea. Som en hyllning till konstnären som har fångat något ursprungligt, närvarande och vackert i det här motivet. Collage-teknik tillsammans med litografiskt tryck. Älskar färgkombon. Eller färg-trion. Rosa, brunrött (orangutangfärgat?) och svart.
Fick tavlan av en verkligt god vän. En sådan som också uppskattar vintage-världens vindlande skattjakt.
Borde verkligen byta ram. Och glaset, som inte ens är glas, bara väldigt repig plast. Thea förtjänar verkligen en bättre inramning. Eller hur? Hon är ju inte bara ett djur. Hon är så mycket mer än så.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Nej, det blir ingen uppradning i sifferstil den här gången heller, håller mig hellre till talande textrader just nu. Hoppas ni gillar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar