Hej på er. Och fortsatt God Juli! Det slog mig, när vi fick syn på någon som åkte runt med något som såg ut som en julgran på släpet, att jag tyckte mig skymtat en liten gran bland alla de fina sjuttiotalsfotona i mannens gamla album.
Vi måste såklart ha en juligran härinne, igen. Det här året får vi skynda oss, för på något märkligt sätt verkar det som att juli snart - redan!? - är på god väg att ta slut. Aldrig, i hela mitt liv, har väl en månad gått så fort.
Och vad brukar jag göra mer så här mitt i sommaren, om jag hinner? Remember? Jodå. Bläddra i julnumren av mina gamla inrednings- och antiktidningar. Visst, det kan hända att jag plockar fram någon av dem när som helst. Redan i februari, om längtan efter strålande bling blir för svår i grådasket. Men på sommaren känns det allra bästa att ta del av hus fyllda med gamla, lagom nötta och stötta julsaker.
Det finns många hem som liksom klär i julskrud. I mina antikmagasin, som själva nu är fyllda med viss patina bland de välbläddrade sidorna, finns många favoriter. Det är bland annat ett danskt hem jag ofta återkommer till. Ett hem som naturligtvis tillhör ett antikhandlarpar med absolut fingertoppskänsla för de välanvända tingens charm.
I det rimfrostiga fönstret står ett blåvitt krus fyllt med trollhassel. Bland de trassliga, lustiga grenarnas böjar och svängar hänger bara gammaldags julgranssaker. Kottar, förstås. Säkert en och annan ängel. Någon klassisk rödvit svamp, finns säkert där bland de sagolika grenarna också.
Trots att det är ett danskt hem, eller just därför, har paret inrett med en utsökt blandning av franska och svenska möbler från svunna sekel. I köket känns allt levande. Inget andas standard där. Olika skåp pryder väggarna, förstås.
Ja, ni hör ju hur jag håller på. Ju fler varma juligrader ute i verkligheten, desto större glädje att följa den relativt småskaliga snömängden på trappor och fönsterbleck i det behändiga tidningsformatet.
Det var nog mest bara det. Lite så, med pudersnö på!
Sköt om er, alla jul-lovers därute (nu är det bara fem månader kvar, hör ni!). Och ni andra också förstås.
<3
/helena
ps Äsch. Hade tänkt mig ett miljömedvetet ps här, men jag hittar inte avsnittet i den fantastiska boken; Vackert och fult, som jag hade tänkt att återge här och nu. Får väl återkomma till det. Den här gamla boken som tar strid för det naturliga, för skönheten i knotiga ekar och brokig, slingrande otämjd grönska. Vi får titta närmre på den snart. En ordentlig titt, tror jag bestämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar