Av allt man kan göra...

Man kan ge sig ut i stora vida second hand-världen och leta efter små oemotståndliga ting. Som min lilla finska flinga. Den som det står Iittala på. Den som jag hittade på Myrorna förra helgen. En enda snöflinga känns lagom än så länge. Men nu börjar det brännas - nu börjar de plocka fram smått och gott i vintage-pyntväg. Gäller att vara med innan allt fint tar slut. Jag gillar när man hittar något litet att lägga till sin redan ansenliga samling advents- och julpynt. Sedan ska jag ju rensa ut också, måste till exempel gå igenom alla mina jultallrikar igen, kan bara inte ha så många som jag har. Stig Lindbergs kan jag förstås inte skiljas ifrån. Och förmodligen inte från någon av de små danska. Och de fina signerade Paul Hoff vill jag förstås ha kvar...

Man kan börja smygrysmysa på Liseberg. Om man inte kan hålla sig till höstlovet, vill säga.

Man kan myslysa i Alingsås. Eller rättare sagt bli mysbelyst. En promenad runt den upplysta slingan kan förmodligen verka som rena ljusterapin i det mulna rusket där ute. Fattar bara inte varför det var så länge sedan vi var där, flera flera år sedan faktiskt. Varje år lyser de upp i och runt staden på något spännande sätt. Missa inte Lights in Alingsås, om ni har möjlighet att åka dit. Håller på till och med 6:e november.

Man kan mysrysa på Liseberg. Sa jag det?

Man kan gå på auktion. Flera många stycken auktioner faktiskt.

Man kan skriva under Unicefs upprop för att barn i Sverige ska ha rätt till en fullständig barnkonvention!

Och så kan man begrunda att det är FN-dagen på måndag. Sedan kan man ju alltid roa sig med att inse att vi fortfarande är rätt så usla på att efterleva det här med alla människors lika värde och rättigheter. Lite deprimerande är det att tänka på att grunden till våra mest basala rättigheter, som rätten att vara en egen fri individ med fri vilja och fri tanke och fri uttrycksrätt, lades långt, långt innan FN ens var påtänkt. Någon gång på 1200-talet tror jag bestämt.

Av allt man kan göra i helgen funderar jag på att göra...noll. Nada och ingenting alls. Trots att man kan göra så mycket kul, spännande, intressant och viktigt i helgen, så vill jag helst bara dra något gammalt över mig. Något gammalt glansigt vintage-täcke då förstås, eller en färgglad mormorsfilt kanske. Bara kura i höstmörkret tillsammans med kaffe, mannen och Stephen King. Jag blir visst aldrig färdig med den här boken, den tar liksom aldrig slut. Lite långtråkig är den också. Precis vad jag behöver.

<3
/helena

ps Kanske, kanske hittar vi ändå på något utanför husets fyra väggar och kanske, kanske får ni ta del av det på en blogg nära er. Om inte alltsammans blåser och regnar bort alltså.