Vilken tur att mannen inte hittade några skor som passade, för då hade vi kanske inte valt att prioritera den här tavlan.
En vacker kväll. Kall, men vacker. Hög luft. Månskäran mot en ljusblå och alldeles rosa fond. Vi gick ett par kylslagna kvarter efter rundan inne på Erikshjälpen.
Här, framför Selective Memory av Robert Proch, stannar vi ofta. Tar en mugg togo-kaffe i strålkastarskenets skugga. Älskar hur konstnären har fångat djupet i den platta ytan.
Några blommor bara. Innan frosten nöp dem.
- Jag försökte verkligen undvika att hitta något oemotståndligt, viskade jag i mannens öra. Men det gick inte.
Men på riktigt. Fatta. Det här är den sortens vintage-skatt som får mitt hjärta att hoppa, hoppa, hoppa av glädje! Färgerna. De små, små, täta, täta stygnen. Det mörkblå tyget; en slags målarduk. En fantasieggande bakgrund till blommor, fåglar, palmer och fjärilar. Och mitt i allt - en kvinna. Med solfjäder i handen. För visst måste det vara en solfjäder? Den verkar en aning oproportionerlig. Det är å andra sidan solen också. Den ömtåliga ansiktshyn måste självklart skyddas väl.
Och jag som precis började få lite bättre ordning bland alla mina bilder. Bland tavlor, bonader och tallrikar. Flera stycken har kommit upp på sina rätta platser den senaste tiden. Vad ska jag göra med den här nu då? Känns som att den måste få någon slags hedersplats ju. Jaja, I-landsproblemen hopar sig.
<3
/helena
ps Robert Proch. Vilka bildvärldar han skapar! Jag bläddrar gärna bort ett par timmar inne hos honom. (Tänk bara på att ni hittar hans sida med efternamnet först i adressen - prochrobert.com).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar