Nja, njo, jag vet inte. Eller jo. Rätt så fint var det. Lights in Alingsås alltså. Vet inte om jag är bortskämd eller glömsk, för jag fick för mig att jag tyckte det var häftigare förra gången. Kanske är det bara så att saker och ting förvanskar, förstoras i backspegeln? Men visst var det fint. Särskilt runt vattnet. I vattnet. Och där ljuset föll så vackert uppåt trädstammarna, om nu något kan falla uppåt. Och så fanns det en magisk trädgård och ett litet lusthus som också var mysigt att skåda i mörkret. Lights in Alingsås är värt ett besök, men jag tycker att ni ska göra en heldag av det och uppleva hela den lilla pittoreska staden och inte bara ljusinstallationerna. Alla caféerna och alla de små trähusen. Och vattnet som ringlar sig genom alltsammans.
Vi åkte dit, lite spontant så där, visst hade vi pratat om det tidigare i veckan, men så skulle vi fortsätta leta efter skor till mannen och den här gången hittade vi faktiskt ett par. Ganska snygga, ganska okej pris, på Myrorna. Sedan, på eftermiddagen, när vi hade provianterat bananer och pratade om att åka hem, kom jag på att: -Vi kan ju bara åka dit och gå själva "ljusslingan", ta det som en mysig kvällspromenad bara, så det gjorde vi.
Men det mysigaste av allt är ju att titta in i alla hus! Titta på folks mys. I ett fönster hade de så fina vintage-lampor. Blå, genomskinliga glaslampfötter. Och så stod det två guldfärgade ljusstakar på bordet en bit in. Ja, jag smygstalkade just det fönstret en lång, lång stund. Fast det var ingen som såg mig, för ljusstakarna verkade övergivna, förhoppningsvis tillfälligt, för ljusen brann för fulla lågor.
När vi kom hem serverade mannen Findus-mat på pappersfat. Inte så jättejättegott, men snabbt och effektivt för att tina upp frusna fötter och knorrande magar. Popcorn-choklad till efterrätt. Och för första gången på ett bra tag såg vi en film som inte var dålig eller halvbra. Fattar bara inte hur många dåliga filmer - och serier - vi sett den senaste tiden, ibland verkar de hopa sig. Aliens som slemmar runt och delar sig i två delar, andra aliens som bestämt sig för att pinpointa cowboys?!? Ja, ni hör ju.
Men Band de Filles var bra. Eller Girlhood då. Fast så sorgligt det är att konstatera att tjejer fortfarande har så snäva ramar att verka i. Känns nästan som att de snävats in igen, som att vi som växte upp på 70- och 80- och -90- talen hade det bättre än de har det idag. Ska inte tjata om det igen, men jag tror att jag växte upp i den bästa av världar - och nu måste vi kämpa för att få det bra igen. Inte lika bra, inte bra på samma sätt, men bra igen. Göra det så bra som möjligt för ALLA oss som bor på den här planeten. Särskilt de unga. Särskilt de gamla. Särskilt de med ett utmanande liv. De som har sett saker under sin uppväxt som ingen borde se, eller uppleva, under en hel livstid.
"-Jag vill inte vara en fin flicka." Den repliken tar jag med mig. Den meningen ska jag bära med mig länge, länge. Länge.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar