- Nä, jag vågar inte låta fönstret vara öppet hela natten, även om det är väldigt skön luft ute, tänk om någon bara går in när vi ligger och sover? - Du menar en clown?
Vem hade trott för bara några veckor sedan att en sådan konversation ens kunde vara möjlig i ett normalt, nåja, svenskt hem en tisdagskväll. Eller onsdagskväll.
Alltså, vilka j-a pajasfasoner! Gå ut och skrämmas och begå brott med clownmasker på! Vilka idioter, vilka galningar, vilka vilka vilka-jag-hittar-inte-ord-för-dem-helt-enkelt!
Inser att jag egentligen inte alls borde använda negativt laddade ord i samband med Astri Bergman Taubes underbara clown. När jag, för drygt en månad sedan, tog bilden på en av Lisebergs-clownerna hade jag ingen aning om att någon skymfade clownens viktiga uppgift som glädjespridare. Tänk bara på de inkännande, lagom spralliga sjukhusclownerna, som gör ett jätteviktigt jobb bland barn som verkligen behöver muntras upp och få koppla bort den jobbiga, ibland smärtsamma, verkligheten en stund. Skrattet som hälsobringare ska inte underskattas.
Så, ta tillbaka clownens röda, glada näsa nu, säger jag bara! Antar att det redan finns några sådana upprop där ute i cybervärlden, men jag - och Astris sköna skapelse - vill gärna starta ett eget miniupprop här inne på eviga kvinnor. Låt bli vår rara, glada, tafatta, söta, knasiga, klumpiga, underbara clown! Nu!
:)
/helena
ps Lustigt, lite lustigt i alla fall, att det var hur strålkastarljuset fångades i spindelväven som fick mig att ta just den här bilden. Lite kusligt, med tanke på den senaste tidens skrämmande "utveckling".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar