Torr, torr kaktus

"lördagskväll igen,

och det spelar inte så stor roll vad jag säger,

för killen jag gillar hånglar med två(!) andra tjejer

och det är inte direkt högstatus att till och med på fyllan 

kunna citera både stig dagerman och bob dylan

de skrattar mest åt det tänker: nörd

och sen blir kvällen ofta helt förstörd

kanske kommer de alltid vilja ha mig som en förlorare här

lite väl speciell, vem fan tror jag att jag är?

här finns ju ett anrikt system som ska fungera

men det är inte svårt att konstatera

att

flickorna med svart mascara

aldrig behöver förklara

eller försvara

vad de har valt att vara ..."

Citatet är hämtat ur boken Demo (Carlssons 2007) av Olivia Bergdahl. På framsidan av debutboken står det: Svensk Mästare i POETRY SLAM 2007. Det är inte första gången jag återger några rader ur den här boken, säkert inte sista heller, men för mig är Olivia mest av allt en röst. En av alla röster som är sprungen ur estradpoesins omedelbarhet. 2004 var Olivia med i SM i Poetry Slam för första gången. 2004 i Avesta var jag en liten del (mannen en lite större del) av arrangemanget som lät de poetiska, rytmiska, ibland melodiska rösterna berätta saker som bara den upplästa diktformen kan berätta. Det viktiga mötet med publiken - som lyssnar, berömmer och bedömer. Allt är väldigt subjektivt, precis som i all god litteratur. Det essentiella är mötet. Mellan tankarna. Mellan orden. Mellan människorna.

De är många som (helt eller delvis) har sitt ursprung i estradpoesin. Jag applåderar varje gång jag hör talas om deras fortsatta framfart. En del är skribenter, journalister, en del håller på med film och foto, en del står på scenen, några fortsätter estradpoesiberättandet, några sjunger, spelar, arrangerar, skriver och engagerar sig och sin omgivning i viktiga saker. Viktiga frågor. Flera har blivit utgivna. Några kan kalla sig författare, som Olivia. Efter Ekot - romandebuten - fick lovord. En bok som alla unga tjejer borde läsa, läste jag någonstans. Jag själv borde verkligen läst den, tror jag. För innan jag träffade mannen upplevde jag min beskärda del av möten med män som man aldrig borde mött. Även om det nog finns en viss poäng med dåliga erfarenheter också. Man lär sig uppskatta de bra människorna. Man lär sig se dem som vill en väl. De snälla. De som pushar och peppar och tröstar och kramar om.

Jag är ingen radiomänniska, verkligen inte. Jag är en TV- och tidningsmänniska. Därför missar jag alltid en massa bra radiosaker. Som Radionovellen. Innan jag fick veta att Olivia Bergdahl (oj, vad jag applåderade då!! heja!!) fick Sveriges Radios Novellpris 2016 visste jag inte ens att det fanns något sådant. Eller att det finns en massa noveller att lyssna på/ladda ner där, på Sveriges Radios sida. Hjälten Josef Schultz på fotografiet, heter Olivias viktiga novell. Den är så bra. Och den blir ändå bättre av att det är Tomas von Brömssen som framför den.

"... jag brukar säga 'godmorgon!' till min spegelbild varje dag

för att försäkra mig om att det fortfarande är jag

hela mitt liv kan ha varit en ondskefull fasad

jag kan ha varit, jag vet inte vad

försöka övertyga mig om att jag är värdefull och speciell

rätt så snygg ändå, och precis lagom snäll

(ibland lyckas jag)

men det ligger en sorglig poäng

i att när jag låg tätt tätt ihop med elevrådets ordförande i en

säng en gång

avgick jag från styrelsen nästa dag

tänkte: Herregud! Är detta jag?

jag som vågar allt; säga ifrån, skriva dikter, demonstrera

men det var inte svårt att konstatera 

att

flickorna med svart mascara

aldrig behöver förklara

eller försvara

vad de har valt att vara ..."

/ur Flickorna med svart mascara
av Olivia Bergdahl
från boken Demo (Carlssons 2007)


:)
/helena

ps Torr, torr kaktus är tydligen arbetsnamnet på ett kommande skriv/bokprojekt från Olivia Bergdahls begåvade penna. Hon var åtminstone i västra USA, Kalifornien, och gjorde research när hon fick beskedet om att hennes novell uppskattats mest bland årets deltagare. Nu ska jag ta mig tid att lyssna på några av de andra novellerna också, tänkte jag. Ska bara fota lite först. Kanske ringa ett par samtal. Se ett naturprogram jag missat. Eller den där dokumentären om Greenpeace's ursprung. Stryka lite. Fundera lite. Luncha lite. Dricka kaffe. Dricka kaffe. Diska lite. Researcha lite till. Skriva lite. Dricka vatten med lite c-vitamin i. Och vattna. Sen så.