Ett...
...två...
...tre...
Fast egentligen tre, två, ett i det här fallet. Triptyken - den tredelade bildsviten - som jag döpt till: "Våren efter vintern som aldrig ville ta slut". Den är i färg i original. För hur skulle man kunna undvika att använda färg när det handlar om körsbärsträden och deras korta, praktfulla blomning?
Annars är det ett löfte jag ständigt ger till mig själv; att använda mindre färg. Att utnyttja den svartvita effektfullheten mer. But hey, what can I say? I love colour!
En enda dag, eller möjligtvis två, eller kan det ha sträckt sig till tre? Inte mycket mer tid än så i alla fall - det rosa överdådets tid. Innan vinden lägger blommorna för sina fötter.
Här förevigat i grå-monokromt. Eller grå-monotont? Bra för fantasin ändå, tänker jag. Bara för fantasin att färglägga.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar