Försöker hitta ett ord för att beskriva henne. ETT ord alltså. Ett enda. Som sätter huvudet på spiken. Men det går bara inte. Det SKA väl i och för sig inte heller gå. Ingen människa borde stå ut med det förenklande fenomenet att få en enda rubrik satt på sitt huvud. Huvudet på skaft hade hon definitivt, det är ändå ett som är helt säkert.
Tog mig äntligen tid att se dokumentären (Bombshell: The Hedy Lamarr Story, 2017 av Andrea Dean) om en av de mest komplexa och begåvade kvinnor jag någonsin har hört talas om: Hedy Lamarr. Så skör. Så stark. Så målmedveten. Så okomplicerad. Så komplicerad.
Och såå vacker. En välsignelse och en förbannelse, den där skönheten som hon besatt. Besatta blev alla, ja. Filmregissörer och alla andra män. Men Hedy ville vara mer än en hyllad stjärna, hon ville vara sig själv.
Hon ville vara kvinnan som satt uppe hela natten och experimenterade och uppfann saker som skulle kunna komma hela mänskligheten till nytta och godo.
Och som hon uppfann! Bland annat hopp hopp hoppfrekvenser. Frequency Hopping. Tror jag det hette/heter. Tekniken som hon la embryot till, och som finns kvar i mycket av den moderna utrustning som vi använder oss av flitigt i dag. Wi-fi och Blue-tooth, nämns i samband med hennes namn.
Hedy Lamarr. Aldrig har väl klichén "More than just a pretty face" varit mer sanningsenlig. Även om hennes åtråvärda ansiktsdrag, enligt uppgift, varit förebild för självaste skönaste Snövit.
Krig och torpeder och vapentillverkare och judehat och flykt, knark och kollapser och skönhetsoperationer, kärlek och skilsmässor och svek, jobb jobb jobb och barn finns också där. Upp och ner. Och upp i sadeln igen. Tills hennes hjärta inte orkade mer.
Jag skulle kunna skriva så mycket om den här vackra, intressanta, innovativa dokumentären, men jag orkar inte tyda mina kråkfötter. Ser inte vad det står på mina anteckningar. Jag har kladdat minst tio små lappar fulla med saker som jag lärde mig och vill bära med mig framåt. Måste bara dechiffrera alla lapparna först.
<3
/helena
ps Ta er tid att se K specialen om Hedy Lamarr. Ni kommer inte att ångra er. Om en kvinna, en människa, som verkade leva fullt ut. Med hull och hår. Åtminstone större delen av sitt liv. På ålderns höst satt hon mest i telefon, tydligen. Men det där får vi kanske fördjupa oss mer i en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar