Det handlar om en konstnär. En filmskapande och målande konstnär. En multitalang. En mångsysslare. En samlare, på intryck och idéer, och på annat mer materiellt material. En sådan person som verkligen gör skäl för epitetet konstnär. Med konstnärligheten ut i fingerspetsarna. Och lika mycket ut i tungspetsen, för han verkar kunna formulera sig. Han vill provocera folk att tänka. Han tycker att de flesta människor är för lata för att tala om existentiella frågor.
Han, heter Peter Greenaway och jag fascinerades av hans film Tecknarens Kontrakt redan när jag var väldigt ung. Idag kommer jag knappt ihåg handlingen, minns mest drivet i musiken. Och kostymerna, för det är ofta i mötet med historien (om den nu alls existerar?) som han rör sig som filmskapare. Men det är inte för att filmen lätt faller ur minnet, som jag inte minns den, det är helt enkelt för att det var väldigt länge sedan jag såg den.
Helst vill han måla. Och på frågan om vi människor har något högre syfte med våra liv, svarar han: Det får vi skapa själva.
Vi ska lägga våra blygsamma sandkorn till civilisationens strand.
Så sa han också. Fast det var visst någon annan klok som sa det före honom. Så som det ofta är.
Det verkar alltid varit någon (annan...) klok som tänkt, sagt och skapat saker före en själv. Och det känns ju, också, bra och tryggt av vara en liten del av ett större sammanhang, där människor försökt uträtta, skapa och tänka något före dig. Inte bara trist alltså, att "allt" redan är gjort. För det är det förstås inte. Alla vinklar är inte uppmätta eller utmätta. Allt går att se på med nya ögon. En ny kamera. En ny pensel. En ny tid.
The Greenaway Alphabet. En dokumentär med Pip och Peter Greenaway, gjord av Saskia Boddeke. En intim historia. Med ett långt, pågående samtal mellan Greenaway och hans tonåriga dotter. Ett samtal fyllt av ord och färger och bilder och platser och insekter (se upp ni känsliga individer, för här bjuds det på några magstarka scener med smådjur, burkar, gift och nålar...). Färg, linje, massa och textur. Några av de allra viktigaste ingredienserna för en tecknare - har jag just fått lära mig, efter att Peter G lärt sin dotter just det.
Det är inte svårt att förstå att det behövs minst ett helt alfabet för att försöka få grepp om denne allkonstnär och hans vindlande tankebanor. En filmisk, lekfull resa tillsammans med en spännande, ifrågasättande far och hans lika spännande och ifrågasättande dotter.
Varför låta sanningen stå i vägen för en bra story? Bevingade ord på vägen. Sagda av någon annan klok. Innan det sas av konstnärlige Greenaway. Och innan det skrevs ner, för vilken gång i historien?, av lilla mig. Här. Och nu.
:)
/helena
ps Walking to Paris. På IMDb hittar jag, längst upp, ovanför den redan digra filmlistan, en splitterny film signerad Greenaway. Den har tydligen inte ens nått filmduken ännu. En film om vad då? Om en konstnär, naturligtvis.
pps På SVT Play finns dokumentären med två generationer Greenaway att se för oss i Sverige, under rubriken K Special och titeln Peter Greenaway från A till Z.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar