Det är väl som att svära i kyrkan, att erkänna att vi inte plockat undan julen helt ännu. Nästan inte alls faktiskt. Vi firar länge länge, eftersom vi gör det väldigt lågintensivt, kan man säga.
De lysande grejerna har i och för sig självslocknat, liksom givit upp. Halmstjärnan slocknade i princip samtidigt som de tre stjärntydarna, enligt de bevingade jul-orden, nådde krubban. Lite lustigt, nästan kusligt. Fast logiskt. Hade nog en gammal glödlampa kvar däri. Nästa gång den tänds får den allt hålla tillgodo med LED.
I februari ska allt vara bortplockat. Det får vara någon måtta på hur länge man firar födelsedag, även om det handlar om en aldrig så mytomspunnen bäbis.
Anyway. Jag började plocka lite. Plockade med det som ska få komma fram istället för grånat tomteskägg och röda hjärtljusstaken. Och hittade något som jag nästan glömt bort. En mini-vas. Med en månskära på.
En välbekant siluett, med morrhår och svans.
<3
/helena
ps Minns ni den? Vasen? Ropade visst in den på någon auktion, va? För en lika liten peng som vasen är stor, förlåt, liten. Som att återuppta bekantskapen med en borttappad vän. En liten genomskinlig kompis som kommer passa finfint att sätta vårens första snödroppar i. När det nu blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar