"... Jag har stämt möte här med det förgångna ..."

 

"... Han doppar pennan i havet och börjar skriva ..."

"... Det är gulsparvens timme

en eftermiddag

med solen tung över stigen

djupt i en skog som knappt vågar andas ..."

"... Ensam i natten trivs jag bäst

ensam med den hemlighetsfulla lampan ..."

"... Och fönstrets sneda solkors över golvet

kom obevekligt krypande allt närmre sängen ..."

"... blir det din höga lott, poet

att ingå med din själ

i de blygsamma blommor som finns kvar ..."

"... Dessa skuggor under de mörka träden

ej nämner de för mig sitt namn och öde ..."

"... Detta oerhörda,

barocka liv:

En hancell råkar nå fram till en honcell

och bland ett stort antal friare

blir jag till

Undra på att jag betvivlar

att jag är jag ..."

"... På himlens blåa duk

är molnen färger

för vindens lätta pensel ..."

"... men den enda raden för honom skrivande så långt

att han hamnar utanför horisonten ..."

/av Gunnar Ekelöf
ur Skrifter 2
Dikter 1955-1962
Albert Bonniers Förlag, Stockholm
1991
"Gunnar Ekelöfs Skrifter
utges under redaktion av
Reidar Ekner"



<3
/helena

ps Svårare än så behöver det inte vara. Eller lättare? Att plocka ihop några bilder med några ord. Mina bilder med någon annans ord. Ett hopkok. En sagolik blandning. Skogen och sjön, och ett drömskt hem jag alltid återvänder till (ur ett mer än tio år gammalt nummer av Hus&Hem ), och blomsterflickorna som bor i vårt sovrum, och glasklara genomskinligheter, och ett genom tiden fritt flygande notblad. Som ljuv musik. Som soppa på en spik. En poetisk guldspik. Som att jag kokat ihop något eget av det som redan fanns - finns - där ute.