Fredagsmixen

Pupill. Visst är det ett lustigt ord? Pupill. Smaka på det. Mmm. Gott, men lite skarpt. Veckan har verkligen varit ansträngande för ögonen. Varannan dag har snön och solen tagit varandra i sina ljusaste händer, de andra dagarna har molnen och det svarta gräset haft murriga konferenser.

Snö som smälter bort dagen efter är tristare än snö som inte faller alls, om ni frågar mig. För det känns så hoppfullt när flingorna faller. Som början på något nytt. Liksom dovt, men ljuvt. Som ett täcke som täcker över allt det gamla kacklet och lovar något nytt.

Som en ny regering. Eller något annat viktigt. Ett nytt löfte. Eller ett förnyat.

Läser om "De ovilligas koalition". Stavningsprogrammet godkänner inte formuleringen. Och jag, som älskar vilda ordkombinationer, är benägen att hålla med den här gången. Jag tror att det korrekta epitetet borde vara "De villigas kompromiss!". Nu godkänner stavningsprogrammet visserligen inte den formuleringen heller, men det struntar vi i nu...

Jag tror på det här. Även om mitt hjärta alltid kommer vara rött. Rödare än den här regeringen någonsin kommer att kunna vara. Men mitt hjärta klappar hårdast för de gröna värdena, och de finns där, högt på agendan. Skönt. Som sagt, jag tror på den här kompromissen, även om hjärtat fastnade i halsgropen vid ett flertal av punkterna som förhandlats fram mellan de osannolika parterna i målet.

Fast visst känns det ändå bra att konstatera att vi ska befinna oss på mitten nu? Att vi, så många som möjligt, får möjlighet att mötas i så allmänmänskliga värderingar som möjligt. Att vi får landa lite i känslan av att alla ska med. Alla som vill alla väl, vill säga. Alla som vill bygga framåt. Snegla bakåt, javisst, alltid. Men aldrig stagnera där. Aldrig tänka tanken att allt var bättre förr. Aldrig börja gå bakåt.

Nu ser vi framåt! Som min optimistiska man brukar formulera det.

Tänk att vi fick en ny regering just idag, den artonde januari, mannens och min årsdag som lyckligt ogifta. Jag skrev en liten sak till honom häromdagen, tänkte att ni kunde få ta del av början på den. Först bara ett par ord om att jag har jobbat mycket med bild i veckan (därav trötta ögon nu). Redigerat fram en del som är på väg in hit bland annat. Några i mina nya tema-kategorier: High 5 vintage och I min hand. Och så har vi sett bra film. Igen. Men mer om det en annan dag. Nu tar vi och tjuvkikar på ett par ord om mannen. Han, som ger mig något viktigt varje dag - en del av sig själv och sitt hjärta.

Älskling, du sover fortfarande

i rummet här intill

Jag hör dig nästan andas

De finaste andetagen på jorden

Hoppas att de förökar sig

Blir fler och fler

Att de har ett nionde liv

Ett tionde

Tolfte

Vi är redan på vårt 28:e

Du sa 27

Du kan inte räkna så långt, fast du är ett mattegeni

Vi har fler än katten

Är räddare om knäna också

Lever väl

Om

Och om igen

Det var igår vi träffades

Och idag

Och alla andra dagar

Det var då jag såg de snällaste ögonen...

<3
/helena

ps Önskar oss alla en fin dag. En fin början på något nytt. En fin fortsättning. God fortsättning, som mannen och jag säger till varandra idag.