Mitt bland populära säsongsord som premiär och pepp har den första riktiga arbetsveckan, hittills, förflutet okej. Jag säger okej. För allt blev inte gjort som skulle blivit gjort. Men allt blev heller inte ogjort. Eller osagt. Om ni förstår. Och jag måste medge, även om det känns lite töntigt, att jag faktiskt känner peppen. Jodå. Januaripeppen.
Har till och med börjat tänka i banor av teman in hit, jag som tycker att teman är sååå tråååkiga. Inte nödvändigtvis hos andra - det finns ju de som är världsbäst på att temablogga - men själv har jag aldrig känt mig manad. Men nu då kanske.
Tema vintage, har jag ju alltid. Men jag funderade på att utvidga det lite. Plocka fram några favoritgrejer. Blanda och ge. Sätta ihop nya grupper av grejer. Det skulle bli en del som ni sett förut, en del som ni inte sett alls. Alla sakerna skulle hamna i nya sammanhang. Tillsammans med nya "pryl-kompisar", så att säga. Vi får väl se om det blir något av den idén. Sitter i alla fall här med en rostig favorit bredvid mig nu, den skulle nog hamna i första delen i så fall. Den är så fin. Fast ful. Ja, ni fattar.
Knoppen har förresten slagit ut, på tal om fin. (Mannen tycker att blommorna ser ut som sura ansikten som blänger på honom när han sitter vid köksbordet och äter... -Vad är det med dem? Är de hungriga? Eller törstiga? Haha. Jag tycker bara att de är söta. Och fräkniga. Och törstiga vet jag att de inte är.)
Och så måste jag erkänna att jag känner mig lite självkritisk angående att jag nog lurade i er att det finns/fanns en bil som heter Accord. Är inte säker på att det gör det. I alla fall ingen Opel. (Men visst hade det varit magiskt om det varit så?) Jag kanske måste bli tydligare med när jag pratar i mer poetiska än faktabaserade termer? Vill ju för allt i världen inte lura ut/in er i allt det faktaresistenta som finns där ute. Men faktum är; att i poesins värld kan allt vara sanning. Eller inget. Fråga bara Håkan:
"Jag vaknade en morgon
från en dröm jag hade
jag drömde att jag kunde sjunga
men det kan jag inte
Jag gick ut en kväll
för att känna lukten av våren
jag trodde jag kunde känna igen
med det kan jag inte
Universum är ett monster
men det har sparat dig och mig
och jag gör vad som helst för att få ditt liv
att verka bättre
ibland är en lögn det finaste man har"
/av Håkan Hellström
Tror den - låten - heter Bara dårar rusar in, men här får ni faktakolla, om ni vill vara säkra. Och texten är jag bara halvsäker på att den stämmer, hittade den utskriven på skrivbordet. Ni får skylla på mannen om något är fel. Tänk att mannen ska börja spela Hellström-låtar... Lite kul. Och lite otippat. Vi har aldrig blivit några HH-fans, varken han eller jag. Fast det beror nog mest på tidsbrist. Och att den stora vida musikvärlden är just så...stor. Och vid.
Gillar ju verkligen det faktum att han inte kan sjunga - Håkan alltså. Känner på mig att mannen kommer göra låtarna lite orättvisa så till vida - för mannen kan verkligen sjunga. Det är det inte bara jag som tycker det, bara så att ni vet.
Och poesin i vardagen och språket behärskar han ju verkligen - Håkan alltså. Där har han och mannen en helt sann beröringspunkt.
Fin fredag till er. Och lördag. Och Knut. Får se om jag hinner titta ut, in menar jag förstås, hit något under helgen.
Annars. Dansa lugnt. Granen är ju så himla torr nu. Såå torr.
:)
/helena
ps Hon pryder verkligen sin plats på notstället med sin gula, våriga klänning. Jul-noterna är det enda jag har plockat undan än så länge. Snart ska stjärnorna och tomtarna slumra i sina emballage igen. Känns alltid lite trist. Och lite skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar