En utlämnande droppe

"... Han ler nöjt.

Pappa har alltid varit mycket stolt. Just frågan om hur svarta människor i allmänhet och hur han som svart man i synnerhet uppfattas av omgivningen är väldigt viktig för honom. Avgörande. 

- Jag vill inte att du skriver en bok om hur fattiga mina föräldrar var och vilka offer de var för sin samtid. Vi får inte framstå som fattiga. Vi är inga offer. 

Pappa höjer fingret i luften. Sedan greppar han den svarta fåtöljens tjocka armstöd och lutar sig framåt.

- Ser du de här böckerna, frågar han.

Han pekar på raden av böcker till vänster om sig, tjocka böcker som TJ Englishs bok Savage City och smalare böcker som Michelle Alexanders The New Jim Crow. Allt som allt en lång rad böcker skrivna om och i de flesta fall av svarta.

- Alla dessa böcker tog tid att skriva. Varje bok tog flera år. År av studier och idogt arbete. Förstår du det?

Pappas blick letar sig över kanten på läsglasögonen och han tittar strängt men kärleksfullt på mig.

- Vet du vad? Det tog tid att läsa dom också. Det har jag gjort. Att skriva böcker är ingen lek.

Pappa trycker pekfingret upprepade gånger mot sitt lår som för att understryka att det är kärnan i hans argument. Jag säger inte emot honom den här gången heller. ..."

/ur En droppe midnatt
av Jason Timbuktu Diakité


<3
/helena