Här hemma - spetskompetens

Först en snabb titt på de franska kaffefaten.

När det kantiga, opaka, svarta kaffegodset från la France var modernt och i ropet, någon gång på 1980- och 1990-talen, tyckte jag aldrig att det var speciellt snyggt. (Mannen måste väl gillat det mer, för det var han som hade det med sig från ungkarlslivet och in i vårt gemensamma bohag). Men trots att de kantiga kopparna inte gjorde kaffearomen rättvisa eller var speciellt sköna att dricka ur, stod de kvar väldigt länge i våra köksskåp.

Nu är de utrensade, men två fat räddade jag ändå kvar. För att det är så oslagbart bra storlek på just kaffefat. De passar verkligen för återanvändning. Som unika, udda blomfat under lerkrukorna. Som allmänna prylfat, till de där minsta sakerna som aldrig riktigt vill hitta sina platser.

Och som ljusfat. De här svarta, kantiga blir så extra snygga tillsammans med runda, vita, enkla ljus. Ett av de enklaste sätten att sätta extra ljus på vinterhalvårets mysstunder.

Gamla gardiner. Gamla dukar. Många av dem är solblekta och kaffefläckiga, men kanterna har ofta klarat sig bättre från tidens tand. Och har gardintyget eller duken en snygg spetskant, då är det ju bara att plocka fram saxen och rädda det som räddas kan. För jag tänker mig att man kan använda spetsarna till både det ena och det andra - återkommer strax till det.

Här ligger ett provtryck och torkar. Eller ska vi vara noggranna så handlar det om hela nio små provtryck.

Julbordsannonserna börjar hagla ner över oss redan innan sensommaren har blommat över numera. Och jag vill ju inte vara sämre förstås. Så. Alltså. Jag plockade fram lite kulor för att prova ett par idéer inför mörkare tider. I god tid, så att säga.

Baumschmuck. Haha. Vilket kul namn på kulorna, va? Julkulorna som jag hittade i någon blandad jullåda för länge sedan. Trädsmycken, betyder det väl ungefär. Kopparglänsande är de, och väldigt repiga. Välanvända av någon annan julälskare? Ja, så är det nog. Reporna gör dem bara vackrare, och får dessutom ljuset att brytas i ännu fler spektra.

Och det är här spetsen kommer in. För jag tänker mig att de tunnare spetsremsorna kan bli bra som upphängning åt granens dekorationer. Eventuellt kan man ju knyta rosetter av spetsen direkt på grenarna också. Eller lägga de tjockare lagren av spetsblommor som ett miljövänligare alternativ runt, runt stammen som girlander. Istället för glitter.

Hur snyggt? Hur underbart? Hur snöblomma?

Om man tillhör dem som vill tänka ytterligare ett varv för miljöns skull, då skippar man granen helt och hållet och behåller bara idén med kulorna och spetsen. Blir nog hur snyggt som helst att hänga dem direkt i fönstret istället.

Hög tid att titta efter unika julsaker där ute på second hand- och antikmarknaden nu då. Eller saker som inte nödvändigtvis alls var ämnade som julsaker ifrån början, men som ändå passar utmärkt att omvandla till det, i sina andra - återbrukade - liv.

Kaffefat och snygga spetskantade tygbitar går ju alltid att hitta där ute - i den stora vida vintage-världen.

<3
/helena

ps Annars då? Jo, friidrottsunderhållning på högsta nivå på tjockteven (det var väldigt nära att jag satte rubriken Spetskompetens & Stråhlglans, men jag skärpte mig i sista sekund...) och diverse pyssel vid sidan av. Mannen knåpar ihop ordflätor, eller korsord om ni så vill, och jag pillar med lite av varje, som ni ser.

Har ni förresten hört tals om Ubuntu? Mannen frågade mig nyss om jag visste vad det var, eller betydde. Vet ni? Jag hade ingen aning. Ubuntu är tydligen zulu och betyder medmänsklighet, enligt mannen och Wikipedia. "En person är en person bara genom andra människor". Word, som man sa.