"Akta dig för den som bara har läst en bok"
- Latinskt ordspråk
Hittade det talande ordspråket i en av mina gamla inredningstidningar. Det är där jag ofta fastnar, när jag behöver inspiration. Tio år tillbaka ungefär. Det var då min stil - min så kallade stil alltså... - sammanföll någotsånär med modet. Det var då det verkade finnas fler stilleben i varje hem än böcker. Även om något av det snyggaste jag vet är att bygga grunden till ett snyggt prylarrangemang med hjälp av en lagom hög bokhög.
Det var nära att det blev lite juligt här och nu, redan. För det är i julnumren jag bläddrar mest nu. Gillar att hitta stämningsfulla idéer i tid. Så att de hinner ligga till sig och mogna innan det är dags. Så att bilderna som inspirerar hinner förvandlas till mina egna versioner. Så att jag kan göra mina egna tolkningar, med hjälp av mina egna saker och ting. Lite så. Som att idéerna behöver marineras ett tag för att bli så där bra som man vill och önskar.
Men sedan finns det ju det här med att var sak har sin tid. Och det där med en sak i taget. Fast det gäller förstås inte här. Här är det fem saker som gäller. Fem vintage-ting.
- Mjöl, hade man i den förr. Nu kan man ha lite vad som helst i den. Och det har jag ju också!
- Textila saker ligger mig extra varmt om hjärtat. Så blir det väl lätt när man bor i en stad med textila anor bakåt och textila ambitioner framåt. På tygtavlan sitter hon alltid och läser. I bästa klänningen. Med blommor på bordet. Alltid. Och längst ner i högra hörnet lyser signaturen Ilse Roempke.
- Jag brukar använda dem till pennställ. Från början hjälpte de blomsterstjälkarna att stå rakt. Återbruk är ett ord jag gärna - och ofta! - skriver med min penna. Den här kvinnliga fägringen är dessutom en riktigt varm färgklick.
- Vad är klockan? Jag vet faktiskt inte riktigt. Men om ni frågar mig VAR klockan är, så säger jag på stolsitsen. En klocka med klang. För att tala om att maten är färdig, kanske? Eller för att tala om att det lackar mot jul. Jo, faktiskt. Långsamt, långsamt lackar det mot jul, sägs det.
- De broderade rosorna är lite mer vissna nu. Efter många, långa sittningar. Kvarsittning framför tetris och andra viktigheter har satt sina spår. Skrivbordsstolen, med de rara rosenknopparna, är så skön. Alltså inte skön som i skön att sitta i, inte så värst faktiskt. Men skön som i vacker att se på.
<3
/helena
ps Vad läser ni i höst? Fakta eller fiktion? Om kärlek eller krig? Om fattig eller rik? Om barn eller vuxna barn? Eller om något helt annat? Är det någon som har något riktigt bra lästips? Tveka inte att lämna det i en kommentar - eller i ett mail - i så fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar