Måndag utan titel

Varför säger man aldrig otur i turen? Istället för tur i oturen. Varför undras det aldrig varför det har hittat in lite otur i all tur, utan alltid bara tvärtom? Jag bara undrar.

Höst. Dag. Jämn. Ing. Det är en sådan dag, en enstavig dag.

Och så tänker jag på böcker. Särskilt titlar, tänker jag på. Undrar om det inte skulle vara bättre om det bara var en bild utanpå, istället? Ibland, alltså. Ibland säger titlar ingenting. Ibland säger de visserligen allt. Som att facit redan står där - mitt på framsidan - på något sätt. Då blir allting lite för lätt, va? Eller för svårt? 

Anyway.

Jag tänker vidare på det här med hur vi väljer ut just den bok som vi vill läsa. Just nu. Hur stor roll spelar framsidan egentligen? Och namnet som står där. Vilka kriterier väljer vi efter? Efter humör? Dagsform? Livsstil? Livsval? Är valet helt avhängigt var i livet vi befinner oss? Alltid? Eller läser vi helst bara det som någon annan precis har läst före oss? Något som någon säkert har sagt är bra? Gärna någon vi är säkra på, någon som vi vet att vi har samma smak som?

Så mycket tankar. På en måndag. Och så skrev jag en sak också. En liten sak bara. En fundering. Tänkte att jag kunde dela den med er:


Jag tänker på alla de som skriver
De som alltid skriver
De som alltid skrev
De som alltid kommer att skriva
De som skriver långa haranger
Långa haranger av ord
Som aldrig når någon publik
Eller ens en särskild individs ögon

Jag tänker på alla ord som flyger omkring där ute
Utan syre
Utan luft
Utan lyssnarskara

Jag tänker på alla de där orden
En oformlig bokstavsmassa
En ogenomtränglig vägg av ve:n och mmm
En lång rad av ord i rakt nedstigande led från någon gudish och hens föräldrar
Från avgrunder och toppar

Jag ser dem virvla där - de många, långa orden
Virvla och dansa
Samma gamla samba

De dansar ensamma och tillsammans med minsta lilla i. Och pricken över i:et finns också där.

Dra en vals kan de också - orden
Sockra sanningen och ge hals åt livets alla Ah:anden och Åh:anden

Jag tänker på alla de som skriver
Samma sak
Om och om igen
Som en livets eviga svarta tavla
En meningsbyggnadens kvarsittning
Husarrest för lilla e och lilla mig
Och lilla dig

Jag tänker på alla jordens ord
På alla dikterna
På alla poeterna

Ord och förbannad dikt, som någon sa

Allt är bara ord och förbannad dikt

Och ändå kan vi inte låta bli att skriva

- Skriv mig, viskar sagan om alltings jävlighet triumferande
- Skriv mig.
Du också.

<3
/helena