Vi gick förbi de gamla växthusen.
Solen trängde sig in genom taket, bad ingen om lov att få sprida sin värme.
Precis så gör många nu i coronas kölvatten, ber inte om lov att få visa medmänsklighet och omtanke, de bara gör det.
I Italien råder kämpaglöd innanför slutna karantänväggar. Den arbetstyngda vårdpersonalen applåderas välförtjänt från balkonger. Och musik strömmar ut från öppna vädringsfönster. Levande musik. Någon sitter med gitarren i fönsterkarmen och delar med sig av ett par toner. Någon kompar på en bakform!
Människor alltså, vad kan man annat än att älska dem?!?
Nu läser vi om facebook-grupper som startas och anslag som sätts upp i trappuppgångar och hissar.
Grupper och lappar som startas och sätts upp av människor som inte bara vill sitta overksamma utan vill försöka göra skillnad för sin nästa. För den som behöver hjälp, helt enkelt. Handlingshjälp. Hjälp att hämta sin medicin eller en hjälpande hand med att rasta hunden.
Vem behöver MIN hjälp då, tänker du kanske? Kan JAG verkligen hjälpa någon? Ja, självklart. Om du är frisk och inte befinner dig i omedelbar riskzon för att bli sjuk, då kan du hjälpa.
Vem ska jag då hjälpa? Jo. Det kan vara den äldre medborgaren som helst inte bör bege sig till apoteket och riskera att bli smittad, som behöver din utsträckta hand. Det kan vara någon med diabetes eller cancer eller någon annan sjukdom som gör att man lättare hamnar i riskgruppen för corona-smittans mer allvarliga konsekvenser, som behöver hjälp med att proviantera och få en del andra ärenden gjorda.
Det finns säkert massor vi kan göra för varandra - nu som alltid. Folk är så himla uppfinningsrika och handlingskraftiga och fantasifulla alltså. Och snälla!
Kärleken spirar och gror, mina vänner. Det finns hopp. Och medmänsklighet.
Sköt om er.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar