Arrgghhh. Hur svårt är det inte att koncentrera sig när allt handlar om, ja, ni vet vad. Låg i över en timma med blyertspennan i högsta hugg, men inget. Bara en liten grå prick på första raden, inget annat. Vill bara komma vidare i mitt skrivande, men ibland kommer orden inte ut. Jaja. Det finns ju värre saker än skrivkramp. Har jag hört. ;)
Så, nu hinner jag inte skriva något speciellt till er heller, egentligen. Kan ju teasa med att jag hade tänkt att plita ner något sådant där lite småtöntigt om hur det känns att ha uppnått en viss ålder, men det hinner jag inte. Och tur är väl det, för sådant är ju oftast heltråkigt att tvingas lyssna på. Dessutom brukar folk för det mesta reta sig på när man är positiv och onojig, som jag är angående ålder. Både min egen och andras. Alltså; lika bra att jag inte hann skriva något om det.
Anyway.
Annars? Jo.
Det är lätt att fatta att läget är allvarligt, att samhället är djupt påverkat av det som händer, när inte ens mängden spam är konstant. Fatta!
Inget att skoja om förstås, läget menar jag. Skolorna håller i alla fall fortfarande öppet, och mannen jobbar på. Med treor och fyror och siffror upp till tiotusen, bland annat.
Det var allt för mig, för nu, som det heter.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Har i alla fall kommit på vad mina memoarer ska heta - se rubriken. Haha. Nej då, tänker inte skriva några halvtidsmemoarer, förmodligen inga alls. Det roligaste jag vet är ju att försöka skriva ur andra vinklar, gärna så långt bort från mig själv som möjligt. DET tycker jag är spännande. Men. Det här med potentiella memoartitlar är ju också kul att laborera med. På andra sidan femtio, låter kanske något mindre käckt? Å andra sidan kan man ju alltid spetsa till det hela med ett frågetecken på slutet, för spännings skull liksom: På rätt sida femtio?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar