- jag har inte ett enda fotbollskort, hur najs är inte det?
- jag har typ tusen!
- får jag ett?
- nä.
Hahahahaha. Kidsen alltså. Ovan en återgiven dialog som mannen tjuvlyssnat sig till på skolgården, tror jag. Två sjuåringar som snackar typ allvar. Haha. Gullisar. Det är ju de som ska rädda världen! Och jag känner mig mycket trygg med det.
Fult att tjuvlyssna förstås, men ibland går det ju bara inte att låta bli, svårt att stänga öronen som rastvakt, de har ju inga lock liksom.
Och teckningarna börjar strömma in, som de små ritat till mannen, och jag måste självklart göra plats för dem. Så fina. Ärliga och spontana. Som all äkta god konst borde vara.
Det var nog bara det. En spontan helghälsning från bästa mannen och mig!
Sköt om er.
<3
/helena
ps Fotot på den underbara regnbågen (bakom den mer än risiga julgruppen som borde slängts för länge sedan) blev visst lite out of focus här. Vill ni se en bättre version av den? Då får ni klicka er bakåt till det här inlägget istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar