Nja. Det kan väl diskuteras. Men här handlar det snarare om att det är barrigt i riset. Tog in en tallgren som låg på marken, i spåret efter avverkningsmaskiner. Tänkte att den kanske skulle gå att återuppliva, rädda, med lite konstgjord andning för grenar - vatten och syre och så.
Ska snart peppra den med syre, tänkte jag. Måste ju öva på läxan. Önskade mig några gitarrlektioner av mannen i födelsedagspresent, så här gäller det att ligga i och öva. Här ska sjungas om moster Ingeborg så att utandningsluften och ackorden ekar mellan väggarna! Så håll er undan. Nej då, lovar att hålla mig i skinnet och inte sjunga så att saliven stänker ända till andra sidan skärmen.
Är väl den sisådär etthundrafemioelfte gången jag försöker lära mig bemästra de där motsträviga strängarna. Men skam den som ger sig! Och jag bor och lever - och älskar! - ju dessutom världens bästa och tålmodigaste lärare. Han är ju van vid att jobba på ackord och så. Hehe.
Lite risig är den allt, grenen. Men jag tycker det är snyggt så där. Rufsigt och äkta och med skogsdoftande patina.
:)
/helena
ps Här kommer förklaring - och viss översättningshjälp - för våra google-translate-vänner och eventuella yngre tittare/läsare. Barret, jo, det sa man ibland förr om håret, förstår ni. På cool slang. (Nu får antagligen google translate fullständigt spel när det ska översätta slang till betydelsen dialektalt talspråk. För att inte tala om hur svårt det blir att översätta spel i just den här speciella betydelsen...). Så barr är alltså inte bara tallbarr och granbarr och sådant. Barret kan vara grönt och skönt eller risigt. Oavsett om det sitter på grenen eller huvudet. Ungefär så. Blev ni något klokare av den "förklaringen"? Inte? Haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar