Var inte så negativ...

...sa det ena huset...

...till det andra.


:)
/helena

ps Gillar ju inte att förklara skämt. Då går ju det mesta av det roliga bort ju. Men, ibland så. Jag tänker på om någon i den totala digitala generationen tittar på det här och inte fattar någonting. Jo, så här förstår ni kids: En gång i tiden fotograferade man mera manuellt, så att säga. Man öppnade en lucka i kameran och laddade den med en filmrulle. Va?!? Jo, det är sant. En plastig remsa indelad i rutiga fält, kan man säga. En ruta för varje foto.

Och de här rutorna, på den mörka remsan, utgjorde grunden för det som sedan blev en pappersbit fylld av färger, eller först helt svartvita pappersbitar då förstås.

Man kallade det för att framkalla.

Och den grundbulten, ursprunget, de mörka fyrkanterna från den mörka filmremsan alltså, kallades negativ. Så. Där. Långt och omständligt. Men nu kanske ni förstår skämtet ovan? Inte? Nej, jag förstår.

Vissa skämt går ju inte att förklara. Helt enkelt för att humor inte alltid är det universella språk man önskar att det skulle vara. Smaken är som baken och allt det där. Och vissa människor har helt enkelt ingen humor. Det handlar om något intuitivt. Nej, jag menar inte dig nu, jag hör ju ända hit hur du fnissar...