Blir nog aldrig någon stor bildkonstnär

Städade lite bland planscher och kort och andra bilder. Rullade duktigt ihop ett antal affischer som hamnat i ingenmansland. Nu ligger gamla tider intill nyare konstfärdigheter i samma trygga papprör. Bäst som jag röjde fram en blombild, som jag snart ska använda, hittade jag en skatt från 1946! Berättar nog mer om det senare.

Nu vill jag bara visa er mitt första riktigt kollage. Haha. Jag kan inte låta bli att skratta, för det blir nog aldrig någon stor bildkonstnär av mig, åtminstone inte i kollage-genren. Får nog hålla mig till foto. Och ord. Några väl valda. Men visst blev det lite kul ändå? Klippte ut den gamla kungafamiljen från ett dammigt vykort (ett billigt nytryck alltså) och kom genast på att fotot som jag tog riksdagsvalshösten 2014 skulle passa perfekt som bakgrund.

Vi åkte förbi den där småsunkiga väggen så många gånger då. Och jag minns att jag tänkte; HM. Hm alltså, inte HM som i en stor butikskedja. Hm, så är det ju. Och på den vägen känns det, tyvärr, alltmer. Men det är ju inte kungens fel! Jag tillhör dem som är för kungafamiljen, tycker de gör ett bra och viktigt arbete många gånger. Uppmärksammar viktiga frågor. Djur och natur och utsatta människor ställs i deras fokus och får därmed allas våra blickar och eftertankar riktade mot sig. Så, jag blir nog aldrig någon stor konstnär. Då måste man vara kontroversiell hela tiden. Och spekulativ. Och ifrågasätta etablissemanget. Eller?

Nu är väggens budskap övermålat. Ny, skinande blank färg döljer det som finns under ytan. Men. Snart nog börjar ny färg flagna.

/helena

ps Dessutom måste jag bli bättre på själva klippa-ut-tekniken, om jag ska fortsätta kollage:a alltså. Höll på att bli rena rama franska revolutionen där ett tag. Några platta, små huvuden ville rulla ner från skrivbordskanten. Och jag tror att någon stackare längst ute på högerkanten försvann. Helt och hållet faktiskt. Men vad gör det? De är ju så många ändå...