Om mitt liv hade varit en saga...

...så hade det kanske sett ut lite så här. I alla fall en dag när betjänten var ledig eller så.

Och lite så här. Med en ledsagande - ledSAGAnde - fyr i mitten.

Dessutom, hade allt säkert gått i matchande färgskala, om det hade varit en riktigt, riktigt bra saga alltså. Allt. Naturen och människorna, fimparna och de slarvigt slängda kaffemuggarna.

Men nu är ju inte mitt liv en saga, utan bara alldeles, alldeles, vanlig, verklig verklighet.

Visserligen med en fyr i mitten. Fönstret, till vad som verkar vara en stängd fiskaffär, var fyllt av allehanda små nät, glasflöten och sjöstjärnor.

Men vet ni vad? Allt kunde inte ha varit mera sagolikt, om det så hade varit en riktig saga!

För vad kan vara mer drömskt och mytiskt än att ha en man som ler glatt, fast han håller på att frysa ihjäl när hans kvinnliga hälft vill fota allt som rör sig (OCH allt som står stilla...)? Vad kan vara mer sagolikt än att jaga en nedåtgående sol som ser ut att brinna? Och i vilken saga slutar allt med att man blir bjuden på en varm och stärkande kopp kaffe, strax efter ett ganska lyckat besök på Myrorna? Jag bara undrar.

<3
/helena

ps Och vi slängde inte våra urdruckna kaffekoppar på marken sedan, nej. Men det förstod ni säkert.