Diamonds

I två veckor har jag haft den på hjärnan. Två veckor. Shine bright like a diamond, shine bright like a diamond. På nästan konstant repeat. Like a diamond in the sky. Och så ser jag filmrutorna från Girlhood framför mig: Tjejgänget som dansar tillsammans. Känslan, när man får vara en liten del av deras frist, deras ventil i vardagen. När de dansar fram som om det inte fanns någon morgondag. Dansar fria från omgivningens krav och restriktioner. Fria i anden, fria i kroppen. Det var den känslan jag fick när jag såg filmsekvensen, och som jag fortsätter att se - och känna - när jag hör Rihannas röst i Diamonds.

Vissa vill alltid tolka ordet diamanter på ett sätt som jag inte skriver under på, ni vet säkert hur och vad jag menar. Det var/är ju samma sak med Beatles och deras Lucy. Men det bryr jag mig inte om. Jag tänker bara på kärlek när jag hör Diamonds. Och på frihet. Hästar betyder alltid frihet för mig. Åtminstone när de far fram i full galopp över ängarna och fälten, med sina flygande manar och stegrande framben. Far fram som levande symboler för allt som är vackert och fritt här i världen. Vilt och otämjt. Det finns hästar i Rihannas video, om ni undrar vad sjutton jag bubblar om.

Den här tiden, när vi ser stjärnorna tydligt blinka till oss (bortom regntunga skyar, snöyra och molntäcken), när vi minns våra nära och kära lite extra och tänder ljus för det som varit och för de som farit vidare, tänker jag mig att vi kan vinka tillbaka upp till "diamanterna" och tänka på dem som liv som fortsätter någon annanstans. Eller som oliv. Eviga oliv. Haha, inte oliv som i en grön, rund liten sak, utan o-liv. Tänker mig det som något evigt, något helt annorlunda, något bra. En slags fortsättning. To be continued. Även om det inte skulle finnas något mer efter detta, så lever ju alla som har någon som minns dem ändå kvar.

När jag tänker på alla dem som funnits här före oss, känner jag ofta tacksamhet över de - många gånger dyrköpta - erfarenheter som de gjorde, så att våra liv - här och nu - har kunnat bli så mycket enklare än deras någonsin blev. Och då menar jag det som är enkelt och bra, som tvättmaskiner och torktumlare och dammsugare och rent vatten och sådant. Inte dåligt enkla saker, som i förenklingar. Ofta skenbara förenklingar, en slags genvägar som hindrar oss från att lära oss något viktigt.

Oj, vad långt och svamligt och invecklat det blev här nu då. Jag som bara ville önska er en ljus och fin fortsättning på helgen, i eftertänksamhetens tecken.

<3
/helena

ps På tal om diamanter och filmpärlor, såg ni Only lovers left alive igår på SVT? Kanske har ni sett Jim  Jarmusch's filosofiska filmpärla förut, om inte kan jag rekommendera ett par timmar i sällskap av Tilda Swinton och Mia Wasikowska. Ett par män var visst också med ;). Om evig kärlek. Till naturen, musiken, vetenskapen, lyriken, till livets under i allmänhet och till varandra i synnerhet. Allt väldigt snyggt förpackat i vampyrformat.