Här står jag med kulan i luften. Förresten, Kulan i luften, var inte det ett radioprogram? Eller tänker jag fel? I vilket fall som helst så har jag blivit med vas igen. För vem i hela världen behöver inte ytterligare en brun vas?! Måste inneha alla nyanser av brunt som finns nu. Jodå, bajsbrunt också. Så var det sagt. (Känns som att jag har sagt det någon gång tidigare också va?)
Allvarligt talat, den bästa vasen är som bekant den som klarar sig helt utan innehåll, och det kriteriet tycker jag att den här keramiska bollen klarar med råge! Trodde inte att det var möjligt att få vårkänslor redan nu, men den här kvisten med vide känns både vintermysig och vårkänslig, på en och samma gång.
Har ingen aning om vad det är för "märke" på den, för den är bara märkt med två siffror, eller rättare sagt tre, i botten: 59/1. Precis så, med en punkt efter ettan. Nummer femtionio av ett, haha, kan det knappast vara. Dekor- och modellnummer kanske? Som sagt, jag vet inte. Vet bara vad jag sa till mannen när jag fick syn på den (på Emmaus second hand) för några veckor sedan: -Usch, nu har jag nog fastnat för något massproducerat varuhusskit igen. Tror du inte det är det? Frågade jag, som om han skulle veta. Vrida, vända och snurrsnurrsnurra ett par begrundande varv till, sedan konstaterade jag: -Men vad fasiken då då, snyggare skit har jag sällan sett! The shit, helt enkelt.
:)
/helena
ps Jag behöver inte alltid veta vad saker och ting kommer ifrån, vem som tillverkat och formgivit och så vidare. Ibland räcker det med att veta att något är tilltalande. Men vem vet, kanske gör jag ett halvseriöst efterforskningsförsök någon gång vid ett senare tillfälle, just nu väljer jag att bara njuta av min runda, vårrusiga, chokladbruna kula.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar