Det var en ganska mulen dag, när jag mötte Bosse. Bosse var visst lite trött, men husse Dan var desto piggare.
Det var här, när jag stod med kameran i högsta hugg, som Dan gick förbi och frågade mig om jag var intresserad av glas.
Närmare bestämt Fåglaviksglas. För det var till lilla Fåglavik vi begav oss, efter att vi besökt Herrljunga och second handbutiken Reprisen, den där sensommardagen i september.
"Utan mod och kurage kommer man ingenstans här i världen." Det var mest på grund av kvinnan som lär ha formulerat sig så, som jag ville dit. Beata, Maria Hesselblad. Sedermera Moder Elisabeth Hesselblad.
Efter att vi studerat den alldeles nyuppsatta informationstavlan inne i Fåglavik, tog vi sikte på det lilla kapellet. Här träffade vi Eija, eller Eja. Dum som jag var, frågade jag aldrig hur den trevliga kvinnan, som kom ut för att vattna blommorna vid minnesstenen, stavade sitt namn. Så jag skriver bara E. E känns trevligare än att få sitt namn felstavat (man kan väl inte stava Eija med Ä va?), tänker jag.
Mannen och jag hade bara tänkt kika lite utanför kapellet, men E frågade om vi inte ville följa med in en sväng och titta. Jo, sa vi, det är klart att vi gör, om det inte är för mycket besvär. Kanske störde vi lite i städbestyren trots allt, men vi fick ändå en rundtur - och en informativ pratstund - i det stämningsfulla kyrkorummet. Det gamla kapellet, som efter många om och men fått vara kvar, är numera vackert renoverat och bevarat. Miljövänlighet, var ett av de viktigaste ledorden när renoveringen skedde. Återanvändning av saker som redan fanns på plats (som altartavlan från 1956, utförd av Bengt Hamrén), eller i omedelbar närhet. Lokala hantverkare anlitades för att utföra det mesta av jobbet, som jag förstod det. Återinvigningen av kyrkobyggnaden skedde i december 2015.
Det vore förstås fullständigt galet att reducera upplevelsen här inne till något som ens är i närheten av att stavas inredning, men faktum är att det kändes så varm och ombonat mellan de rosa väggarna. Rosa väggar och himmelskt, ljusblått tak. Den varma känslan kom sig säkert inte bara av färgen på väggarna, utan av något mer, något obeskrivligt. Ljuset silade sig försiktigt mellan träden utanför och fortsatte sedan sin väg in genom de höga fönstren. Mjukt eftermiddagsljus. Gammalt glas sprider ljuset så extra mjukt. Alla de små reflexytorna gör något med ljuset, bryter det på ett helt annat sätt än en modern, perfekt ruta kan göra. Det buktiga, småbuckliga glaset tillförde något, som så många saker med historia har för vana att gör.
"... Fåglaviks glasbruk grundades 1874 av grosshandlaren Anders Magnus Andersson när tåget han åkte med fastnade i en snödriva i Fåglavik. Han fick då logi hos patron Wikström. I omgivningarna fanns stora torvmossar och torv var ett billigt bränsle. Grosshandlare Andersson funderade på att starta glasbruk men för att genomföra detta behövde han köpa en gård med mark och torvmossor. Enligt en skröna köpte först Wikström gården för att senare sälja den vidare till Andersson för 1000 kronor mer. Ja, hur det var med den saken får vi aldrig veta men det första glaset blåstes i alla fall 1874. ..."
"... Fåglaviks kapell byggdes 1894. Initiativet till att bygga ett brukskapell i Fåglavik togs av arvingarna till brukets grundare Anders Magnus Andersson och bekostades med medel från arvet efter honom. Kapellet ingår därmed i en liten grupp av kyrkor och kapell byggda i industrimiljö och bekostade av industrin. ..."
Hoppas att ni står ut med att ovanstående information om kapellet får samsas med en bild på huset där vårt senaste svenska helgon föddes en gång i tiden. För hur det nu var, glömde jag fota utsidan av kapellet. Men det gör inget, för vi fick en sådan trevlig stund där inne istället. Och så kan ni ju blunda nu och föreställa er hur det såg ut/ser ut, använda fantasin en stund, eller så får ni åka dit på en egen utflykt en vacker dag. (Eller googla...).
Det var alltså här, mellan Bergströms gamla klädekipering och huset där Elisabeth Hesselblad föddes 1870, som Dan tog sig tid att pausa en stund i hundrastandet för att berätta lite av varje för mig. Som till exempel; att skyltfönstren i den nedlagda klädaffären numera tjänar som en liten glasutställning. Även om det fanns kvar en del spår av klädernas storhetsdagar också. Nostalgiska skyltar och en etikett som jag särskilt minns, för att det stod "kulturkläder" på den. Kulturkläder! Hör bara, hur tiden har gått.
Elisabeth Hesselblad. En historiskt intressant person. Självklart för sin religiösa gärning, men kanske allra mest intressant ur ett socialt perspektiv, tänker jag. Hennes engagemang och intresse för människor ledde henne ut i världen. Från Fåglavik, via Falun och New York, till Rom.
"... vid 18-års ålder emigrerade hon till Amerika. Där utbildade hon sig till sjuksköterska och arbetade bland de socialt utsatta i New York. Det var här som Elisabet kom i kontakt med katolska kyrkan. 1902 konverterade Elisabeth till katolicismen och flyttade strax därefter till Rom. I Rom kände hon en stark kallelse till att tjäna Gud som Birgittasyster, då hon vid huset på Piazza Farnese fick en uppenbarelse. Elisabeths önskan var att återinföra Birgittinorden, en orden som inte skådats i Sverige sedan 1500-talet. Det ledde till att det första klostret öppnades 1923 på Djursholm. Sen kom det att öppnas över 50 kloster till över hela världen, i Nord- och Sydamerika, Europa och Asien. ..."
Vem kan förklara varför någon beter sig som ett helgon (genom att exempelvis som Elisabeth arbeta bland socialt utsatta människor, och genom att gömma judar i klostret i Rom under andra världskriget) och att andra mest tänker på sin egen vinning? Förmodligen ingen.
Vem kan då bli helgonförklarad av påven? Förmodligen är det en sammantagen bild av en självuppoffrande människas gärning som ska övervägas. Säkert är det en komplicerad, omständlig, och ofta långdragen process, innan någon kan kanoniseras av påven. Och så krävs det förstås ett mirakel.
" ... För att bli helgonförklarad krävs ett mirakel, godkänt av kyrkan. Efter bön till Elisabeth blev en Birgittasyster fri från TBC i Mexico. Även en pojke från Kuba har blivit frisk från cancer efter förbön till Moder Elisabeth. Elisabeth är den första svenska som blivit helgonförklarad av påven i Rom sedan den heliga Birgitta år 1391. ..."
Mycket mer kommer säkert att skrivas om kvinnan som upphöjdes till helgon i juni 2016 av självaste påve Franciskus. En hel del har redan skrivits, och filmer är på gång. Minst en. Själv kommer jag nog återkomma till Elisabeth Hesselblad och hennes gärning vid flera tillfällen. Hennes historia fascinerar och fortsätter att fascinera. Och till Fåglavik vill jag gärna återvända, ja ni vet, en vacker dag. Men en mulen går också bra.
<3
/helena
* Citaten har jag hämtat ur de två informationsbladen som E så vänligt tilldelade mig i kapellet: "Moder Elisabeth Hesselblad 1870-1957" och "Fåglaviks kapell Fåglaviks glasbruk", som är sammanställda av Beatrice Gustafsson & Marianne Gustafsson.
ps I Herrljunga Kulturhus finns ett museum över Fåglaviks Glasbruk 1874-1980. Vore kul att titta in där någon gång, även om de verkar ha något begränsade öppettider. På faglaviksglas.se kan man förkovra sig vidare i Fåglaviksglaset och dess historia. Och om ni vill veta mer om Elisabeth Hesselblad kan ni klicka er vidare till birgittasystrarna.se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar