Ett klassiskt tidningsställ. Det andas mitten 1900-tal. Gulmetall och de små vita plastknopparna på fötterna.
Och handtaget i mörkt trä. Förmodar att det är teak eller någon dylik ädel träsort. Ett sådant träslag som numera går bort, ur miljöhänseende. Men gamla ting som redan finns, de kan vi ju bara fortsätta att älska, gjort är liksom för länge sedan gjort.
I vanliga fall trängs det fula, omatchande böcker här i, inte så mycket tidningar faktiskt. Det här tidningsstället har mest blivit en hemvist för kartor, vägatlas och flaggbok. Sedan kan där ju alltid hamna ett och annat urgammalt tidningsurklipp också. Något som dammar förfärligt när man väl rensar ut det efter många år (har gjort det nu...).
För er skull la jag dit tre favoriter; skissartad finlirar-tussilago, en häst och en hel sida med fiskeflugor från 1920-talet.
Nähä. Nu ska jag ta mig en banan - och vårens först pinnglass! - och fortsätta jobba här.
:)
/helena
ps Den femte grejen då? Var är den? Tja, ni kan ju välja lite vad ni vill här. Ljusstakarna kanske? Finaste hantverket. En i tenn och en i koppar. Eller så väljer ni bollen med fyrklöver på. Min barndoms mest orangea boll. Ja, jag tror att vi väljer den. Och angående det här med om man "får" äta frukt som har fraktats långt, långt ifrån andra kontinenter, så är svaret ja. Åtminstone i min miljövänliga värld. Där får man det, men med måtta. Om man till exempel blandar upp med en och annan lokalodlad morot eller så. Kanske inte en banan om dan. Varannan. De är ju så goda. Och energirika. Och gula!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar